Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Politiska betraktelser. 1. Den nya representationen och regeringen. Af —t— - Om barnets rätt att icke lida våld i religiöst-dogmatiskt hänseende. Af Olof Eneroth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
yeckling af det konstitutionela lifvet, ehuru det närmaste praktiska
resultatet icke kunde blifva annat än en debatt i kamrarne. Man får
ej glömma, att ändamålet med en representation icke endast är att
bestämma statsbudgeten och stifta positiva lagar, utan äfvenväl att
Yidmagthålla och utveckla de allmänna konstitutionela begreppen och
i afseende på dessa bibehålla och fortplanta en tradition, som från den
ena riksförsamlingen öfvergår till den andra och som verkligen ensam
förmår att i sann mening upprätthålla ett konstitutionelt lif. Detta
senare är icke nödvändigt en frukt af äfven de bäst skrifna lagar;
ty lagar, äfven grundlagar, äro dock till slut ej annat än
pappers-mynt, hvars värde beror af den metalliska valuta som ligger till grund,
det vill här säga: dm konstitutionela andan hos represmtationen.
—t—
Om barnets rätt att icke Ma våld i religiöst-
dogmatiskt hänseende.
Religionsundervisningen bör upphöra i de allmänna skolorna och
öfverlemnas åt familjerna, säger man. Man afser då dermed
tillgodoseende af den frihet som bör tillkännas hvar och en att i religiösa
mål följa samvete och öfvertygelse. Skolan har endast att lyda den
för alla gemensamma lagens bokstaf, hvilken i ett land, der statskyrka
finnes, är statskyrkligt konfessionel eller påbjuder en och samma
religion liksom en och samma religionsundervisning för alla. Genom att
frigifva denna undervisning skulle nu samvetstvånget i någon mån
lindras, intill dess all statens inbiandning i den enskildes religiösa lif
kunde upphöra.
Visserligen vore ock härmed något vunnet. Man sluppe se den
borgerliga inrättningen, staten, hjelpa den gamla kyrkliga tvångsmagten
att bemägtiga sig barnens själar och med lagens rätt likformigt
belägga dem alla med tvångskyrkaiis hallstämplade dogmatiska stenar.
Man sluppe se religionsöfningarna drifna såsom exercis. Man sluppe
se hyckleriet, hvartill en gudaktighet, som af lag till tid och rum och
sätt bestämmes, nödvändigt måste urarta, systematiskt tillämpas såsom
allmän barnauppfostran. Man sluppe se dessa skaror af skolbarn med
på samma gång knäppta händer, lexupprabblande läppar och blickar,
som förråda huru de arma små söka att uttrycka en fromhet, hvaraf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
