Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Om barnets rätt att icke lida våld i religiöst-dogmatiskt hänseende. Af Olof Eneroth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
deras hjerta ännu icke är mägtigt. Man sluppe med ett ord att se
statsJcyrkohyckleriet satt i system redan inom barnaverlden.
Men man har hittills stannat vid den allmänna satsen:
religionsundervisningen bör öfverlåtas åt hemmet Är väl då allt dermed sagdt?
Har man väl i och med detsamma tryggat religionsundervisningen mot
förvillelser? Har man dermed tillräckligt tillgodosett barnens rätt?
Antaget att bakom den allmänna satsen låge sådana
tillämpnings-satser som t. ex. dessa: att hvarje fader, moder eller målsman eger
rätt att inlära och påtvinga sina barn hvar och en sina godtyckliga
läror och föreställningar; att hvarje fader, moder eller målsman, som
icke sjelf egde lust och förmåga att befatta sig med barnens
religionsundervisning, egde att genom annat hvilket biträde som helst påtvinga
barnen hvilka läror söm helst; eller att föräldrar och målsmän, med
ett ord, skola ega samma rätt att tvinga och misshandla barnen i
fråga om dessas religiösa bildning som statskyrkan och staten hittills
tillvällat sig; — vore väl dermed något vunnet? Vore väl föräldrames
våldsmagt öfver barnen i detta fall mera välsignelsebringande än
statens varit det?
Jo, såvida som den kärlek till barnen, hvilken hos föräldrar och
målsmän måste förutsättas, bör antagas kunna gifva undervisningen en
bättre riktning än den, som den kärlekslösa staten förmår åstadkomma.
Detta låter visserligen icke illa. Men huru mycket denna kärlek
varit att lita på hos flertalet, då det gällt barnens undervisning, derom
vittnar all undervisnings historia tillräckligt, för att man numera skulle
låta sig dåras af de vackra uttrycken. Föräldrarna betrakta sig ännu
på många håll såsom de der ega barnen och såsom de der följaktligen
ega välde öfver dem i alla mål. Då de öfverläto sina barns själar i
statens våld eller, med andra ord, läto sig nöja med det lagbud, som
bestämmer, att staten må befatta sig med religionsundervisning, så
af-hände de sig dermed ingen af dem utöfvad rätt: de höllo endast till
godo med befrielsen från en mer eller mindre känd och erkänd pligt
Af kärleken, i denna mening, torde alltså föga vara att hoppas.
Icke heller på några föräldrarnes och målsmännens bättre insigter
än de, som hos den af stat eller kommun tillsatta läraren kan
förutsättas, i fråga om religionsundervisning, torde den nämnda allmänna
satsen knnna anses vara grundad. Insigterna äro i detta fall allmänt
lexans, de utifrån inlärda lexornas.
Den allt oftare framställda satsen grundar sig väl alltså icke på
föreställningen om någon hemmets större lust eller förmåga att
meddela en bättre religionsundervisning än den nu i statens skolor
meddelade. Möjligt är väl, att der bakom lefver en viss förhoppning om
att den moderliga instinkten numera, sedan folkupplysningen verkat sitt
verk, skall förstå att enklare, sannare, varmare fatta religionsundervis-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
