Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Om Erik XIV:s dödssätt. Af Spectator
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J. Persson och J. Sandersson, som, iemte två af de edsvurne männen
från maj 1572 bestridt vakten på Gripsholin under uppsigt af riksr.
Erik Gyllenstjerna och Clas Fleming, att öfvertaga bevakningen öfver
Erik. Denna fullmakt finnes i behåll och är i flere hänseenden
märkvärdig. Det heter i den, att Johan med sitt Elskelige Rykz Rådz
samtycke beslutit, att om något förräderi eller annan makt vore för
handen, som ville eller kunde befria konung Erik, så skola vaktarne, om
de sådant ingalunda kunna gå förbi, genast afdagataga honom medelst
gift (»opium eller mercurium»). Ej heller skola väktame dröja dermed
tills den förrädiska hopen, som har för afsigt att befria Erik, infunnit
sig utanför slottet, utan skola de, så snart de erfara att i så måtto
någon församling och uppresning vore på farde, strax göra af med
honom; hvarefter följa noggranna föreskrifter om öfriga olika sätt
att döda Erik, mellan hvilka väktarne kunde välja. Ahlqvist yttrar
med anledning af dessa föreskrifter, att det nästan tyckes som om
Johan på förnand frossade i tanken på sin broders dödsqval, ehuru
egentliga anledningen till de noggranna instruktionerna tvifvelsutan
är att söka i hans önskan, att Eriks döda kropp så litet som
möjligt skulle bära spår af yttre våld. Med Johans lynne och intressen
torde måhända båda bevekelsegrunderna låta förena sig. Denna
ohyggliga fullmakt ådagalägger äfven, att Johans redan 1569 begynta
bemödanden att hos sin politiska omgifning vinna ryggstöd för sin afsigt
att döda Erik numera skridit ett steg framåt, ity att fullmaktens
text tyckes utvisa att riksrådet under hand, eller i hemlig session,
lemnat sitt bifall till Johans planer. Säkert är att tvenne riksråd,
tvifvelsutan med de öfrigas vetskap och begifvande, uttryckligen iklädt sig
ansvar för Johans nu vidtagna åtgärd. Fullmakten är nämligen
kontra-signerad af riksråden Bengt Gylte och Clas Åkesson Tott. Inledningen,
som förevitar Erik, att han »dagligen hoother och vndseijer icke
alle-nest Oss, Wåre käre Lijzarffwinger och Broder (som dock aldrig fick
del af Johans hemliga fullmakter och anläggningar), vthehn haffwer
och i sinnett att bringe hele Swerigis Rijkes Adell vm halssenn»,
tecknar i bjerta färger det ömsesidiga, dödliga hatet mellan Erik XIV å ena
samt Johan III och svenska adeln å andra sidan, likasom Johans
bemödande att hos den sistnämda underhålla fruktan för Erik. De
vilkor, under hvilka Erik må dödas, som fullmakten föreskrifver,
inskränka visserligen Johans fulla handlingsfrihet mot brodern; men
de noggranna och bestämda föreskrifterna trygga honom dock för att
Erik, om för öfrigt hans väktare vore pålitliga, någonsin skulle kunna
med lifvet undkomma fängelset, på samma gång riksrådens
kontrasig-nation, i förening med biskoparnes föregående betänkande, gifva
honom, såsom sagdt, det politiska stöd och sken af lagligt bemyndigande,
utan hvilka han lika mycket fruktade för att döda Erik som att låta
honom lefva. Ordalagen i fullmakten d. 21 juni 1573 tjena ock
sedermera såsom konsept för de fullmakter, som, vid ombyte af väktare
hos Erik, utfärdas under de följande åren. Dessa ombyten voro täta,
hvilket bevisar att väktame ofta begärde aflösning. Förtroendeposten
var ej heller, såsom Ahlqvist anmärker, afvundsvärd; ty hvar och en
måBte känna det ansvar, som drabbade honom, om Erik lyckades att
fly, likasom å andra sidan erfara bäfvan vid tanken på att nödgas
döda honom. Från juni 1573 till och med januari 1577 förekomma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
