Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Om Erik XIV:s dödssätt. Af Spectator
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
händer, under det att den förre befälhafvaren på örbyhus, ehuru der
närvarande, är helt och hållet skjuten å sido, måste ovilkorligt komma
fullmakten af d. 19 jan. 1577 att framstå i ett Ödesdigert, nära
samband med slutkatastrofen i konung Erik XTV:s dystra lefnadsdrama.
Då man besinnar att ett hemligt domslut förutsätter hemlig
exekution, med så litet uppseende som möjligt, måste den tid af omkring
en månad, som förflöt mellan de nya väktames utnämning och Eriks
död, anses vara den möjligast korta. Sammanställer man senast
skärskådade förhållanden med alla dem, som vi förut konstaterat, så torde
väl ingen med historisk och juridisk omdömesförmåga begåfvad neka,
att de liknelser och skäl, som tala för sannolikheten af att Erik
slutligen blef afdagatagen af konung Johan äro så många och så
betydande, att det behöfves särdeles starka och ojäfviga vitnesmål emot
dem, för att man skäll kunna omfatta en motsatt åsigt.
Hvilka äro då de vitnesmål, som skulle kunna fria Johan III i
denna historiska högmälsprocess? Låtom oss se till. Vi kunna nu
bli kortare, ty dessa vitnesmål äro i sanning — inga. Erik XIV dör,
enligt intyg, hvilkas sanningsenlighet i denna del af inga skäl kan
betviflas, kl. 2 på morgonen d. 26 febr., sedan han två dagar förut,
söndagen d. 24, erhållit nattvarden genom sin af Johan III förordnade
Eredikant Andreas. Såsom närvarande under hans sjukdom och vid
ans dödsbädd, hafva sjelfva angifvit sig: Erik Andersson till
Bju-rum, Johan Persson, Johan Sandersson, Andreas Erici, kyrkoherden
i Vendels församling Johannes Petri samt Mats Mårtensson lakej, som
dock skickas såsom kurir till konung Johan samma dag Erik XIV erhållit
sakramentet. De tre förstnämda personerna attestera, pennan har
blifvit förd af Erik Andersson, att konung Erik, efter att i sex
datid hafva varit illamående, d. 23 och 24 febr. hållit sängen, ansatt af en
sjukdom, som besvärat honom i bröstet och magen. Detta intyg
härrör, såsom man finner, af män, hvilka allesamman äro Johan IILs
bepröf-vade handtlangare, hans ombud hos konung Erik, och hvilka således,
likasom den edsvurne kuriren Mats Mårtensson lakej, stå jemte konung
Johan sjelf såsom anklagade. Deras intyg kan, enligt alla kriminella
principer, icke anses oj äfvigt och gäller derföre ingenting såsom bevis för
att Erik icke blef dödad. Men vidare förefinnes här ett annat intyg,
vid hvars innehåll Forssell fäst synnerlig vigt, nämligen det af
kyrkoherden i Vendel efter Eriks död utfärdade och, jemte predikanten
Andreas Erici undertecknade. Hvad berättar då Johannes Petri i detta
dokument? Att han blef tillkallad aftonen d. 24 febr., då Erik redan låg
nära dödskampen, och att predikanten Andreas Erici berättat honom att
konungen i åtta dagars tid varit sjuk i bröstet och magen, hvilket
ordagrant Öfverensstämmer med hvad Erik Andersson förut anfört
i »minnessedeln» åt Mats Mårtensson. Med andra ord vill detta säga,
att mr Johannes säger sig ingenting sjelf veta om begynnelsen och
egentliga förloppet af konungens dödssjukdom. Men nu hörde äfven
predikanten Andreas, enligt sakens natur, till Johan IILs ombetrodde män; —
vid ett föregående tillfälle hade erkebiskop Laurentius Petri utsett till
fängelsepredikant »en stadig och allvarsam man, som icke skulle låta sig
af konung Erik förföras.» öfverensstämmelsen mellan de båda intygen
om konung Eriks sjukdom är således icke en öfverensstämmelse mellan
två vitnesmål, som afgifvits från olika sidor, utan den härrör deraf,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
