Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Om Erik XIV:s dödssätt. Af Spectator
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att dessa vitnesmål afgifvits frän en och samma sida, af samma part,
af de anklagade sjelfva. Om således, å ena sidan, mr Johannes
förfarande, att skilja mellan hvad han sjelf erfarit och icke erfarit, intygar,
såsom Forssell anmärker, redbarheten, vi skulle hellre vilja säga
fbrsigtigheten i Johannes Petri karakter, så konstateras dengenom, å
andra sidan, blott så mycket bestämdare, att han i sjelfva verket
ingenting sagt, som kunde gifva en ledning för omdömet om konung
Eriks dödsorsak; ty af hvad han berättar om Eriks tillstånd efter <L
24 kan man omöjligt, såsom Forssell tyckes hafva för afsigt att göra
troligt, sluta till en naturlig sjukdoms indicier. Det behöfves knappast
heller, såsom Ahlqvist i sitt genmäle anför, en läkares intyg, för att
man skall kunna inse, »att det lugn och dvallika tillstånd, som, enligt
dessa berättelser, under sista timmen föregick döden, icke motsäger
antagandet af förgiftning», likasom man kan förstå, att en person kan
lefva flere dagar i plågor och dödskamp efter det han erhållit förgift.
Detta beror naturligtvis af den qvantitet gift, som man gifvit honom.
Då det slutligen är lika klart, att giftet skulle inges Erik XIV honom
ovetande, kunde den, för öfrigt redan i dödssmärta och afmattning
försänkte fången, icke heller yppa för mr Johannes någonting, som
han ej sjelf kunde ega kännedom om. Dock, dessa intyg innebära
icke allenast icke några vitnesmål, som tala för Johan m:s
frikän-nelse; de och de omständigheter, som med dem äro förbundna, tala
till och med för motsatsen. Man må alltid — hvilket Forssell ej velat
veta af — erinra sig, att Johan III står här — vid dödstillfallet —
redan på förhand på goda anledningar och skäl såsom anklagad för
mordafsigt och anläggning, och att det brott, hvarom är fråga, egde
att utföras så hemlighetsfullt som möjligt, så att spåren efter detsamma
måtte kunna igensopas för alla oinvigda. Man eger således full rätt
att a priori misstänka alla de vitnesintyg, som härröra från Johan III
och hans män, och att, ifall de och förfaringssättet vid dödstillfallet
förete någonting besynnerligt, hemlighetsfullt eller motsägande, anse detta
bestyrka befogenheten af den anklagelse, för hvilken de stånda.
Detaljerna vid dödstillfallet få icke isoleras för sig, de måste
sammanställas med den erkända och konstaterade mordafsigten; de kunna
eij-hålla sin fullständiga belysning endast genom att betraktas i samband
med situationen i dess helhet. Detta sätt att gå tillväga är så långt
ifrån att, såsom Forssell naturligtvis förmenar, utgöra en cirkelgång i
bevisningen, att det tvärtom är det enda naturliga och riktiga. För
det första, om Erik Andersson och hans kamraters intyg, äfvensom
det på deras begäran af Johannes Petri afgifna, utgått från oskyldiga,
men i en tvetydig ställning försatta mäns väl förklarliga sträfvan, att
såväl för egen, som sin herres räkning, förekomma orättvisa och
for-derfliga misstankar, borde ock, om man utdrager konséqvensema af
en sådan förutsättning, alla deras öfriga åtgärder stå i harmoni med
en sådan sträfvan, i och för hvare riktiga och följdmessiga utförande
man ock borde kunna förutsätta meddelandet af noggranna
instruktioner af Johan III, som så noggrant angifvit t ex. de olika sätten att
döda Erik. Med ett ord, man kan i enlighet med denna förutsättning
fordra, att Eriks väktare i tid, eller åtminstone i så god tid som möjligt,
fogat anstalt om att bereda opartiska, officiella personer tillträde till
Eriks sjukbädd, för att intyga förloppet vid hans sjukdom och död. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
