Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjette häftet - Den religiösa revolutionen i nittonde århundradet. 2. Af Carl von Bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vetenskapen. Redan har den allmänna meningen i alla kristna länder
rönt ett starkt inflytande af nämnde forskningars resultat; redan bÖija
judaismen, islam och till och med det gamla Indiens religioner,
be-arbetade enligt samma metod, att framstå i en helt ny dager. — Från
dessa allvarliga förhandlingar borde hvarje känsla af hat och
ofördragsamhet vara utesluten. Opartiskheten, en frukt af rikare
erfarenhet och djupare historiska studier, är den mogna civilisationens
prydnad; efter så många tunga pröfningar och gäckade förhoppningar
borde hon vara en det nittonde århundradets utmärkande dygd. Men
opartiskheten bör dock ej förvexlas med likgiltigheten; den förra äi*
en förtjenst, den senare derimot tyder nästan alltid på ett forvandt
sinnelag. Kritiken får ej handhafvas så som en medgörlig advokat
sköter sitt yrke; hennes utsagor och slutsatser höra stödja sig endast
och allenast på en uttömmande undersökning af det faktiska och icke1
förestafvas af fördomar eller af för vetenskapen främmande intressen.
Den sannt vetenskapliga kritiken ryggar ej tillbaka för sina egna
kon-seqvenser; med stadig hand bortrensar hon villfarelsens och lögnens
ogräs och helsas derfore af samtiden såsom en befriande magt inom
det religiösa lifvets område.
Denna verkligt historiska, opartiska kritik, om hvilken vi här tala,
har fått sin fulländning i det protestantiska, filosofiskt bildade
Tyskland. Efter åtskilliga förberedande försök, vid hvilka vi här ej kunna’
uppehålla oss. har den kritiska uppfattningen af de kristna
urkunderna nu genomgått tre olika utvecklingsperioder. Den första af dessa,
ännu så godt som uteslutande negativ, i det att det sanna här häftigi
rycker sig löst från det falska, har sin förnämste representant i Strauss;
den andra, der de historiska beståndsdelarne af berättelserna om Jesu
lefnad och lära, likasom om kristendomens första århundraden, börja
ordna sig till ett helt, representeras af Baurs och Tiibingerskoians ar-‘
beten; den tredje, rent historiska perioden, som med naturtrogna
färger återuppfriskar den bleknade bilden af urkristendomen och
stiftarens personlighet, är ännu stadd i sin början. Det är svårt att
an-gifva någon för denna period afgjordt tongifvande representant;
imel-lertid hafva under de sistförflutna åren Reims och Schenkels arbeten
väckt största uppmärksamhet i Tyskland; i Frankrike äro Renans
skrifter ett lysande uppslag i samma riktning. Det första och andra
af dessa skeden i den moderna kritikens utveckling hafva forberedt
det nu innevarande tredje; resulatet af hela detta kritiska arbete kan
i största allmänhet sägas vara det, att den vigtigaste tilldragelsen i
vårt slägtes historia befunnits kunna inordnas under samma lagbundna
ordning, som visat sig gälla för den menskliga utvecklingen i öfrigt,’
Strauss såsom författare uppbär ensam hela den föregående
vetenskapens Atlas-börda; i hans Lében Jesu löper den negativa kritiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
