Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjette häftet - Den religiösa revolutionen i nittonde århundradet. 2. Af Carl von Bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skridandet, som utgör grunden till de kristna folkens öfverlägsenhet,
leder sitt ursprung ifrån Jesus. Hon är det nya vin, han iskänkt åt
menskligheten i nya bägare. Ingen har varit djupare genomträngd af
medvetandet om alla menniskors jemlikhet och broderskap och från
hans stora själ flödade dessa känslor ut öfver folken. Forntiden, den
indiska, grekiska eller romerska, hade ej någon erfarenhet om dessa
känslor, åtminstone ej en så liflig, att de kunnat blifva ledande
grundsatser för samlefnaden menniskor imellan. I den omständigheten,
att mensklighetens idé i en förut aldrig känd styrka och omfattning
lefde hos Jesus, har man att söka förklaringsgrunden till det
öfver-väldigande inflytande, han utöfvat på menskligheten. Såsom
sede-lärare, såsom religiös reformator har Jesus medtäflare vid Ganges*
stränder, i Persien, Arabien, Grekland; men ingen är med honom
jembördig, när han betraktas såsom Messias, d. v. s. såsom
upphofs-man till den hela verlden omskapande sociala reformen.»
Q.
Så långt hafva vi ansett oss böra utan afbrott lemna ordet åt
den franske författare, hvilkens märkliga arbete vi satt i spetsen för
denna uppsats. Nära nog samtidigt med den påfliga inbjudningen till
innevarande års ekumeniska möte, utkom Franqois Huets La
révo-lution religieuse au dix-neuvieme siecle, en skrift, som, utan att sådant
kunnat vara författarens omedelbara syfte, fick hela utseendet af ett
fyndigt och slående svar på de bittra anklagelserna mot »tidsandan» i
Pius EX:s »apostoliska sändebref». Det är, kan man säga, det moderna
Paris, som genom denna bok inlägger sin protest mot Rom och dess
eviga medeltid. Klostercellens skumögde svärmare ville sätta sig till
doms öfver tidens bästa och mest berättigade sträfvanden, i hvilka de
endast se yttringar af en »kristendomsfientlig» omstörtningslusta; men
nu uppträder den tänkande, högt bildade lekmannen, och de
opåkallade domarena nödgas sjelfve taga plats på de anklagades bänk.
Arbetets grundtanke finnes uttalad redan i den här ofvan i
sammandrag återgifna inledningen. Bullan af d. 29 Juni 1868 hade
liksom tagit särskildt sigte på »den moderna liberalismens villfarelser»;
mot dessa — det vill med andra ord säga: mot nutidens högskattande
af bildning, folkfrihet, demokratiska tänkesätt — riktade hon sin
hvassaste bannstråle, förkunnande derjemte Decemberkonciliets uppgift,
att på nytt fastställa, såsom helig och oantastlig, grundsatsen om
kyrkans herravälde öfver staten. Mot dessa öppet framträdande anspråk
tager vår författare i kristendomens namn till orda. — J fördomen
demokratien och århundradets frihetsbegär, säger han till det prester-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
