Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjette häftet - Den religiösa revolutionen i nittonde århundradet. 2. Af Carl von Bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- kristendomen och vår tids demokrati, för hvilka Huet gjort sig till
målsman, detta yrkande på en de hierarkiska institutionernas
ombildning till öfverensstämmelse med den anda af allas jemlikhet och lika
rätt, som rådde under kyrkans tidigaste dagar — om detta står Huet
ej ensam; han är tvärtom härvid endast den siste utlöparen i en lång
sträcka af kyrkliga demokrater, protestantiskt sinnade personligheter
i ett katolskt land, hvilka i lifvet och litteraturen tolkat det religiösa
åskådningssätt, som, i dunklare former, lefver hos en stor del af franska
nationen. I högre grad måhända än något annat lands företer
Frankrikes nyaste kyrkohistoria en rikedom på dylika sjelfständiga,
kraftfullt utpräglade karakterer, män, ett hufvud högre än mängden, hvilka
hållit vid lif en i styrka och omfattning växande kamp mot de
ultra-montana teorierna oeh magtmissbruken. Af synnerligt intresse är att
följa utvecklingen af dessa liberala sträfvanden inom den franska
katolicismen, från de första skygga förmedlingsförsöken mellan
rätt-trogenheten och kulturen vid århundradets början, till det öppna
uppträdandet mot det kyrkligt bestående i förnuftets och frihetens
namn, dervid de mera framstående bland Roms motståndare
fortfarande stå qvar på kristendomens grundval, andra derimot förirra sig
i ett orimligt och fruktlöst sökande efter en ny religion, enkom
lämpad efter den moderna tidens anda. För skildringens
fullständighet fordras dock att äfven taga i betraktande den motsatta sidans
inlagor i striden.
Sedd i denna belysning, såsom en tvekamp mellan ett
framåt-sträfvande parti och ett ihärdigt tillbakahållande, visar sig den nyaste
katolicismens historia i Frankrike nära förbunden med trenne
vidt-beryktade skrifter af högligen olika inre beskaffenhet och yttre öden.
— Chateaubrianp8 Génie du christianisme, som utkom år 1802,
återuppväckte, närmast genom att vädja till den estetiska känslan och
inbillning8kraften, allmänhetens sympatier för en religion, i hvilken
Voltaires tidehvarf till stor del sett endast en väfnad af prestlögner
och dårskaper. Skriften Du Pape, af Joseph de Maistre, utgifven
år 1819, återkallade minnet af påfvedömets välgemingar och
uppställde satsen, att den romerske biskopens kyrkliga öfverhöghet följde
med nödvändighet ur kristendomens grundåskådning. Slutligen
förkunnade, år 1834, Lamennais’ Paroles dun croyant, i bjert motsats
till föregångarens arbete, att »allt ondt i verlden härrör derifrån, att
några upphäft sig till herrskare öfver sina bröder och att Kristi
pre-ster gjort gemensam sak med desse tyranner. Det är derföre en
religionspligt, att störta tyranniet, och icke erkänna någon annan lag,
än Guds egen, hvilken är rättvisans, frihetens och kärlekens.»
Lamennais’ arbete står vid ingången till en ny epok i den
moderna katolicismens historia. Det gifver luft åt de länge undertryckta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
