Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjette häftet - Henrik Wergelands framträdande inom norska litteraturen. Af L. Dietrichson - 1. Wergelands ungdomslif och tidigaste arbeten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tad från Ossian). Titlame på dessa farcer voro »Äfa (1829),
»Irre-parabile tempus» (1828), »Fantasmcr efter Bavenekrogspoetens
Manu-script» (1829) samt »Harlekin Virtuos» (1830). Under det att de två
första af dessa satirer äro riktade mot tidens fel och brister i
allmänhet, om än framkallade af bestämda yttre anledningar, äro derimot
»Fantasmerne» och »Harlekin Virtuos», likasom Wergelands sednare
farcer, som alla offentliggjordes under samma pseudonym, riktade mot
bestämda personer och fakta.
År 1829 kom — Maj oroligheternas år med dess 17 Maj. —
Wer-geland hade redan förut gjort sig bemärkt som ifrig opponent mot
det tryckande kungabudet; han hade 1825 skrifvit en 17:de Majsång
och ett Ode till Norges frihet; 1827 hade han icke heller låtit denna
farliga dag gå obemärkt förbi; 1829 firade han ånyo dagen med en
17:de Majsång. Likasom ingreppet från högre ort på folkets frihet
persiflerades i »Fantasmerne», så framställdes i »Harlekin Virtuos»
obskura, främmande virtuosers besök, hvilka alltid utbasunerades af dessa
salongsmenniskor för hvilka allt utländskt var godt, emedan det var
utländskt. Här fick Siful Sifadda anledning att med full rätt svänga
sin gissel, och han gjorde det af hjertans lust, ofta hänsynslöst och
personligt. ’ -
Men Siful var nu en gång Wergelands halfbroder, för hvilkens
dårskaper han ville vara fri från ansvar, om han än stundom
försvarade dem. Dessa farcer utmärka sig lika mycket genom en i sanning
trollsk inbillningskraft, som genom den fullständiga bristen på en poetiskt
ordnande hand och på klarhet och åskådlighet, hvilka lyten vidlåda alla
Wergelands tidigare arbeten, ehuruväl dessa brister märkas mindre
här, der sjelfsvåldet kan fritt tumla om under farcens flagga.
Der-före blefvo farcema, trots alla svagheter, de första bidragen till
Wergelands popularitet som skald, ty de voro en skuggbild af hans
personlighet sådan den var vid denna tid. Han ansågs som en ursinnig
entusiast, en blind svärmare för allt nationelt; och man kan, utan att
taga bort något af den ära, som tillkommer honom, medgifva att han
var det; men det var derigenom han blef folkets afgud, denne hjelpare
för alla, som aldrig frågade efter om det medförde någon fara för
honom sjelf eller ej, att han åtog sig en rättfärdig sak. — Denna
hans obetänksamhet och hans ideella rättskänsla, invecklade honom
också mycket snart i obehagligheter. Först kom den bekanta
»Garde-moesaken». »Wergeland hade vid en revy öfverträdt lägrets
demarkationslinie, och blef nu af män, som hade ett hora i sidan till 17:de
Maj-hjelten, under 5 år (1828—1833) dragen inför alla domstolar, tills
hela saken uppgjordes genom en plikt på 30 Spd. Men straxt derpå .
invecklades han i en rättegång med en känd prokurator, en sak, hvars
pinsamma enskildheter förbittrade honom många år, och slutligen ge-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
