Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sjette häftet
- Henrik Wergelands framträdande inom norska litteraturen. Af L. Dietrichson
- 1. Wergelands ungdomslif och tidigaste arbeten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nom rättegångsomkostnader vållade honom förlusten af största delen
utaf hans förmögenhet. Slutligen stod han nu från den 14 Maj, om
icke förr, på regeringens »svarta tafla», hvarpå skaldens fader häntyder
i sin försvarsskrift (jemte en anspelning på statsrådet Yogts namn)
genom följande rader ur Schillers Wilhelm Tell:
*
»Der Yogt ist ihra gehässig, weil er stets
Fur Recht und Freiheit redlich hat gestritten.» f
Hafis personlighet och dennas skugga, Siful, vunno genom hans
ungdomligt käcka frihetssinne och hans. älskvärda karakter långt flera
varma vänner än hans allvarliga sångmö. Under det man så väl
förstod hans satirer — massan har i denna riktning en utomordentligt
lätt fattningsgåfva, — var man icke i stånd att följa skalden på hans
vilda flykt inom den högre poesiens områden: hvarken »Sinclairs Död»
eller »Opium» eller första bandet af hans dikter blefvo förstådda, och
detta kan man finna naturligt.
När man nämligen fördjupar sig i dessa Wergelands första, vilda,
men ofta underbart storartade ungdomsdikter, får man en aning om,
att den ungdomlige Wergeland är slägt med våra gamla skalder; det
är samma laglöshet i fantasien, samma vilda famlande mellan stora
bilder, som aldrig rätt vilja taga form, i det den ena bilden icke får
verklighet, men blir en ny bild på någonting annat, så att man ryckes
med genom fantasiens himlar utan hvila, och derföre utan sann
ve-derqvickelse, trots all den skönhet man upptäcker under färden: man
blir utan fotfäste. Jag vill här påminna om ett ställe i »En Sangfuld
Sommermorgon på Skr da»:
»Og hist bøjer Søvnen en lattermild Fjeldgjentes
lange Øjenhaar over tause Kinder...
(En Rad Natvioler, som over de søvnige
Roser praler, som Natten over Dagen).
Et guult Haar om Panden er Sommerens Maaneskin
Som Blomsternes Dugg sig stille bader ...
O ligt selv en Dugg over Himlen, saa Stjernerne
Liljer lige, bak Skyens Blade dukke.»
Bilderna störtade in på skalden och förledde honom till ett
omåttligt jagande efter att fängsla dem alla; derigenom blef Wergeland i
sina ungdomsdikter visserligen skalden med den utomordentliga
friskheten och ursprungligheten, men också med de stora felen, med den
förvirrade inbillningskraft, som aldrig kunde vinna plastisk åskådlighet
Denna inbillniugskraftens envåldsmagt öfver de andra
själsför-mögenhetema måste, så länge detta tillstånd räckte, göra hans dikter
snarare till psykologiskt märkvärdiga fenomener än till fulländade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Nov 5 21:16:59 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/framtiden/2/0547.html
