Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjette häftet - Henrik Wergelands framträdande inom norska litteraturen. Af L. Dietrichson - 1. Wergelands ungdomslif och tidigaste arbeten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I poemets andra afdelning, »Mennesket», utvecklar sig
mensklig-hetens olycka såsom en följd af hennes brott,’ menniskans första synd,
Kains brodermord, Adams död, hvarefter Abiriel återvänder, luttrad,
till andarne. Syndafloden drager i formlösa bilder forbi oss; man
ser våldet uppstå i verlden och vid sidan deraf rofferiet; den forste
kungen framkallar den förste röfvaren; andens tyranni uppstår i form
af prestväldet och vantron tar ut sin rätt vid sidan af tron.
Natur-lifvet, guldåldern skildras, men den kan icke bestå, och man ser den
snart försvinna, då kastväldet förtrycker folken; slafveri, adel och
presterskap äro tyrannernas namn. I en vidlyftig skildring, som
hvimlar af de mest olika bild-grupper, ser man sålunda menskligheten
sjunka ned i sin djupaste uselhet under bedrägeri och våld.
Afguda-dyrkan kräfver menniskoblod, krigen mellan konungame och de
mäg-tige kräfva menniskoblod, de stores orättfärdighet och njutningslystnad
kräfver menniskoblod — och snart ryker hela jorden af blod, utgjutet
af det förtryckta folkets konungar, af de afgudiska och okunniga men*
niskornas prester. Messias, hvilkens röst man hittills alltid förnummit
genom seklernas lopp, förstummas här alldeles — allt är ett mörker,
hvari blodiga skepnader och bleka, vanmägtiga skuggor vältra sig.
Slutligen frambryter ljuset genom profeterna och filosoferna —
profeternas skara slutas af honom, som förkunnar den störste lärarens
ankomst. Jesus kommer — tidens fullbordan är inne. Den
dramatiska diktionen aflöses i denna framställning af repliker, som uttala
Messias’ åsigt af, dom öfver, och inflytelse på de särskilda momenterna
i utvecklingsgången; slutligen drager han sig tyst tillbaka för det onda,
som får rådrum i verlden — till dess han omsider frälsar det fallna
menniskoslägtet.
Den tredje afdelningen ger oss nu en poetisk framställning af
förlossningsverket, hvilket utföres af menniskan Jesus, hvilken utgör en
jordisk sidobild till den evige Messias, som meddelar hoiiom sin ande.
Det är dock icke sjelfva förlossningens hufvudpunkt: syndaskuldens
upphäfvande genom Kristi död, skalden besjunger; det är beständigt
förlossningens förhållande till menskligheten; han besjunger den
förändring i mensklighetens seder och tänkesätt, som Jesu lära,
kristendomen såsom veridsreligion i etisk riktning, utöfvade på mensklighetens
jordiska lycka genom dess inflytande på hela kulturlifvets utveckling,
genom kärleksprincipens införande i menniskosjälarne. Poemet slutar
med uppståndelsen och himmelsfärden; Jesu lekamen sjunker i grafven,
han sjelf uppstiger till Messias och de himmelska, hvarefter en hymn
afslutar det hela.
Vi behöfva icke säga, huru oändligt lätt kritikens hand skulle
kunna rifva ned hela denna i sig sjelf svaga byggnad. Den som vill
se poemet på det obarmhertigaste dissekeradt, men med den oimot-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
