Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjette häftet - Henrik Wergelands framträdande inom norska litteraturen. Af L. Dietrichson - 1. Wergelands ungdomslif och tidigaste arbeten - 2. Den Wergeland-Welhavenska striden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ståndligaste klarhet och styrka, må läsa Welhavkns kritik deröfver i
»Henrik Wergelands Digtekunst og Polemik»; — vi inskränk«. oss till
vårt gifna referat och låta reflexionerna göra sig sjelfva.
Det var det allvarligaste ordet i Wergelands hela utveckling, detta
ofvan anförda ord, att hans lif skulle blifva en efterföljelse af
grundtanken i det ifrågavarande poemet. Kunde han än ej infria detta sitt
löfte, så hade dock tanken på ett sådant lif föresväfvat honom. Var
Messias hans ideal, så var hans fädernesland den jord, på hvilken han ville
förverkliga den himmelska synen. Hans uppfattning af fäderneslandet
och af sin egen ställning till detsamma var derföre af den mest
praktiska natur. Han förstod väl, att den man, som satte sitt lefnadsmål
i att verka genom skaldekonst och handling för sitt land, måste bryta
med alla illusoriska föreställningar, med alla estetiska drömmar om
folklifvets skönhet och idylliska lugn, såväl som med de
patriotiskt-fraseologiska ropen om eröfrade lagrar — måste stryka bort
grannlåten och se folket sådant det är, i de illaluktande stugorna, i trasor
och smuts. Och i sanning, han skydde icke att se det i sin rätta
dager, då han reste omkring för att väcka det omyndiga folket, för
att med sitt ord och sin person, sina varmhjertade handlingar och
sina folkskrifter tränga in i hjertan och hyddor. Långt ifrån att
för-tvifla eller ens frukta för folkets framtid, grep han verket an med
hela omedelbarhetens magt, med den stora tro pä den oförderfvade
naturen, som utgjorde grunden till hans skaldskaps storhet
Med denna omedelbarhet och denna tro är Wergelands hela
skalde-lif på det nogaste förbundet Men han visste det icke sjelf, och
sväf-vade derföre blindt ut i rymden; ty fanns det ett ord, som aldrig hade
träffat hans innersta, så var det Goethes:
»In der Beschränkung zeigt sich erst der Meister».
2. Den Wergeland-Welhavenska striden.
Ville man konstruera en diametral motsats till denna sällsamma
uppenbarelse inom poesiens område, så kunde man icke finna en
skarpare, än den som verkligen uppträdde i hans motståndare.
Johan Sebastian Cammeämbyer Welhaven (f. i Bergen d. 22
December 1807) kom till universitetet från Bergens skola samma år
som Wergeland (1825). Ett ljust hufvud, en genomträngande blick,
en genom inre öfverlägsenhet berättigad frihet och djerfhet i den unge
studentens väsende, måste snart väcka uppseende, och isynnerhet måste
kamrater med så framstående egenskaper, som han och Wergeland,
snart fä öga på hvarandra. De voro också, som vi nämnde, i de första
53
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
