Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjette häftet - Henrik Wergelands framträdande inom norska litteraturen. Af L. Dietrichson - 2. Den Wergeland-Welhavenska striden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det unga folket — denna tilldragelse, som i norden blott eger ett
sidostycke, och knappast det — fejden Tid uppförandet af Bredak
»dramatiske Journal» — och som man fullkomligt sahnt har kalk
teaterslaget, Campbellerslaget.
Hvisslingen tillkännagaf sig såsom ett uttryck af fanatism derige*
nom, att den redan begynte vid prologen »Den første Gang», som är
en af de förträffligaste dikter i hela norska litteraturen. Larmet bkf
outhärdligt; hvisselpipor, trumpeter och skramlor fortsatte sin
verksamhet med ihärdig säkerhet hela aftonen; alla möjliga instrumenter
voro i rörelse och kämpade mot Wergelandianemas applåder och
bravo-rop. »Troppen», som hörde till den fina verlden, befann sig i
synnerhet på parkett, hvarest derföre det värsta larmet rådde. En af de
hvis8lande hade till och med den råheten att hålla en hvisselpipa titt
intill örat på skaldens gamla fader. Förgäfves talades det till
publiken, förgäfves ljöd gongonen — andra medel behöfdes för att göra
ett slut på raseriet: en af parterna måste bringas till absolut tystnad
Wergelands anhängare befunno sig till största delen, såsom äkta
demokrater, på parterren, och voro således på ett annat område än
mot-ståndarne. Men plötsligt brötos alla skrankor: som på en gifven
signal och likt en ström, som våldsamt bryter sin fördämning, störtade
skaldens ursinniga vänner in på parketten öfver sina motståndare, och
en strid begynte, hvilken, i det man alldeles glömde stället der man
befann sig, medelst knytnäfvames begagnande beredde piparena ett
afgjordt nederlag och författaren en tvifvelaktig seger, som man dock
kunde hafva önskat vunnen med andens vapen och ej med handkraft
Det haglade till den grad käpprapp och knytnäfveslag, att
»Intelligens-riddame» ej kunde tänka på annat än att taga till flykten; men tiD
och med detta skedde med en så panisk förskräckelse, att, enligt en
samtidig berättelse, några togo fel om vägen, som förde ut, och
störtade sig midt in bland fiendens haglande slag; andra åter, som redan
hade kommit ut, trodde sig förföljda och rusade, skrämda af en
tillfälligtvis förbitfigande vakt, åter in i teatern, der striden fortfor med
Bamma raseri Några togo miste om hemvägen, så att de kommo ut
till den mörka fästningen i stället för till kyrkogatan o. s. v. Under
hela denna förvirring fortsattes kampen inne i teatern, tills polisens
ankomst och fiendens försvinnande gjorde ett slut på striden.
Men med rätta yttrar Wergeland i sina »Hasselnødder», just i
anledning af »Campbellerslaget», att han är som lejontanden, som växer
så mycket bättre, ju mer den trampas ned; ty hans popularitet steg
med hvaije nytt hagg; han var en folkets man, trots alla fiender, och
i medvetandet om att han egde folkets kärlek, fick han styrka att bärs
mycket Men snart skulle ett hårdare slag träffa honom; den kärlek,
som var hans styrka, äfven den skulle man till en del beröfva honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
