Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjette häftet - Henrik Wergelands framträdande inom norska litteraturen. Af L. Dietrichson - 2. Den Wergeland-Welhavenska striden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
regn, om ock den här och der nedslog en eller annan blyg markens
liUa, som icke hade nog motståndskraft. Med ett långt större intresse
och medvetenhet om sin ställning deltog den norska allmänheten nu i
dagens politiska förhandlingar, än då samma allmänhet för aderton
år sedan uthvisslade »fredsfesten». Det var dock icke blott den i
hemmet förda striden, utan äfven uppmärksamheten på det genom
J. L. Heibebg och hans omgifning i Danmark väckta estetiska lif, på
de genom Lehmann och Ploug derstädes frammanade skandinaviska
idéer, som införde hållning och högre intressen i lifvet. I det första
nordiska studenttåget hade blott en enda norrman deltagit, men år
1845 rustar sig en hel flotta af norska studenter till deltagande i det
skandinaviska studentmötet i Köpenhamn, och det är icke utan
betydelse, att i samma dagar, då dessa norska ynglingar ingå
fostbrödra-förbund och aflägga den ed, med hvilken Orla Lehmann plötsligt väckte
det unga norden till medvetande om hvad skandinavismen var: »Lofven
J, att vi vilja hålla tillsamman till dess vi frälst vårt fädernesland?
Veten J, att vårt fädernesland är icke den eller den trakten, men hela
den stora skandinaviska norden? Veten J, att ett sådant »ja» är ett
heligt löfte, hvarmed ingen ärlig man får lättsinnigt leka — ett heligt
löfte, genom hvilket J sätten i pant Eder mandoms ära och Eder själs
frid?» — denna ed, som ännu ej blifvit fullt inlöst, men som ofta
förnyats — i samma dagar, då de allvarlige, om sin nationalitet så
ömtålige dalens söner styra ut från Christianiafjorden — utandas Henrik
Wergeland, den ifrige, exklusive patrioten sin sista suck der hemma.
Och dock — just genom den nu uppstående vexelverkan mellan de
olika andliga krafterna, mellan norskhet och skandinavism, vinnes hvad
hans varma, men ensidiga fosterlandskärlek ej kunde skänka oss; en
sannare, fruktbarare uppfattning af nationalitetens väsende och verkan
i lifvet såväl som i dikten, hvilken uppfattning omsider blef en
förlossning för den norska skaldekonsten.
L. Dietrichson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
