Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjette häftet - Anmälningar - Ur en samlares papper. 1, 2. Af —rn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alltid funnits qvar en liten yrå, i hvilken hon gifvit folkets
egendomlighet, tidens seder och tänkesätt ett beatämdt och lifligt uttryck. Del
är för tidehvarf, sädana som dem vi nu antydt, som den lilla vråo här
nogare än eljest undersökas; ty det är här, hos de små flygverserna,
conterna och visorna, »piéces fugitives» såsom fransmännen förr kallade
dem, vi ertappa de finaste och mest betecknande dragen hos tiden,
drag som vi aldrig, sökte vi än sä länge, skulle kunna återfinna ha
de ståtliga odena, de konstmässiga epopéerna eller de tunga tragedierna.
Vi syfta, som man finner, företrädesvis på det långa tidskede, då den
franska smakriktningen utöfvade sitt välde öfver snart sagdt hela Europa
och jemväl sträckte sina anspråk på inflytande till Sverige. Det Sr,
under sådana förhållanden, ett särdeles intressant och gifvande studium
att samla och undersöka ströverslitteraturen äfven hos oss, och det ir
en ganska god början dertill vi välkomna i Ofvannämnda arbete af en
sedan länge för vår vitterhet verksam samlare.
Redan vid första samlingens genomgående visar sig att på detta
fält ingalunda förkastliga skördar stå att vinna. Detta häfte är, som
utgifvaren i förordet yttrar, hufvudsakligen egnadt åt sådana poem,
»der författarne sjelfve sig imellan vexlat beröm eller satir öfver
hvarandras vittra idrotter», således ett ganska intressant bidrag till vår
diktkonsts inre historik, synnerligast under gustavianska tidehvarfveu
Större delen af de intagna dikterna framträda här för första g&ngeu
i tryck, och de öfriga, förut tryckta, ha mestadels varit så sällsynts
att de först nu blifvit tillgängliga för vår äldre vitterhets vänner. Den
inblick i skaldernas umgängeslif och inbördes lofprisningar eller
tvister, som här skänkes oss, tillhör de mest lefvande och omedelbara
intrycken från denna ännu på långt när ej kända tid, och äfven dens
artighetsbetygelser mot personer, som stå utom deras egen krets, visa.
hur egendomligt fin och smakfull den högre klassens bildning då var.
Mönstret i den eleganta artighetspoesien är Leopold. När han t. ex.
sänder fru Lenngren sina skrifter med följande vers:
Euterp, Polymuia eller Klio,
(Jag vet ej hvilket namn ni bär på Helikon)
Med godhet tag emot af en bland aderton
Det offer han bär fram for en ibland de nio.
eller när han skickar fru Schröderheim två ljusknektar i följande
ordalag:
Två knektar, tvenne vackra nipper,
Begära rum i edert hus,
Begära hålla edra ljus,
Som andras ljus så gerna klipper.
så är det som finge man i ett litet kort sammandrag hela den sirliga
finhet, den uddiga infallston som utgör tidens mest framstående
kännetecken. Lika eleganta äro hans öfriga »skaldebref», i hvil ka man först
rätt lär sig värdera denne skalds bättre sidor. Den skämtsamt
förebrående dikten har här framstående representanter i Til as, Bergklint och
Oxenstjerna, alla tre förenade genom det vänskapsband, som
gemensamma sträfvanden i det skönas tjenst så fast knyta. Den förstnämndes
aldrig förr tryckta Apollos svar på poemet Afsked från Apollo (af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
