Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Politiska betraktelser. Af —t— - 2. Den nya representationen och svenska folket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
såsom organ för ett parti, hvilket i och för sig betyder något, som
en tidning får betydelse. Pressen blir, likasom under alla förhållanden,
ett kraftigt medel till upplysning, men oändligen magtlös till
uppvigling. Hos oss har pressen utöfvat sitt största positiva inflytande
på den tid, då vi hade riksdag endast hvart femte år. Mellantiden var
ett interregnum, då pressen föreställde folkrepresentationen. Deremot
har dess magt efter införandet af årliga riksdagar blifvit
utomordentligt förminskad; och om folket vet att politiskt organisera sig såsom
ofvan blifvit framstäldt, skall pressens inflytande i högsta grad
reduceras. Dess politiska rol skall väsentligen inskränkas till att under
en del af året registrera riksdagens åtgöranden, under en annan dd
af året derimot förhandlingarne vid valmöten och folkmöten. Dessa
skola nödvändigt komma att ställa sig så i förgrunden, att en
tidnings egna opinioner blifva i jemförelse dermed föga bemärkta.
Pressen skall icke längre vara ledande, men icke mindre vigtig såsom
upplysande; och till följd häraf skall man äfvenväl fä se huru
efterhand på det politiska området, vid jemförelse med nuvarande
förhållanden, boken och tidskriften komma att tillvinna sig ökad betydelse
vid sidan af pamfletten och dagbladet
Men vi återgå från denna afvikelse från vårt egentliga ämne.
Vi hafva kommit att vidröra frågan om vårt samhällsskicks vidare
utbildning i demokratisk anda. Knappast har den nya riksdagen
trädt tillsamman, förr än man fått se flere förslag väckta i denna
syftning. Man måste ock erinra sig, att den nya
riksdagsordningen ingalunda kan anses såsom något tillfredsställande uttryck af
det liberala partiets tänkesätt; tvärtom vittnar den i flera fall
endast om en kompromiss, nödvändig för reformens genomförande. 1
sjelfva verket torde man imellertid kunna säga, att om verkligen
folket — det vill här säga, den politiskt berättigade delen af folket
— med den yttersta omsorg och uppmärksamhet iakttoge sina
intressen, så skulle äfven med denna riksdagsordning de
demokratiska tendenserna i samhället icke vara ur stånd att göra sig
gällande; men onekligt är att detta då måste förutsättas i en högre
grad än som nu äger rum eller kanske någonsin kan antagas komma
att äga rum. Är det åter så, och är demokratien tidens lösen, såsom
den är, det vill säga, om demokratiens anspråk hvarken kunna eller
böra åsidosättas, då blir det en fråga af högsta vigt att tillse, huru
reformen ytterligare må fortsättas på ett sådant sätt, att ett godt mål
kan vinnas. Vi vilja afsluta dessa betraktelser med att äfven yttra
några ord i denna fråga. Likväl icke så som skulle vi vilja
undersöka rättmätigheten af demokratiens anspråk — vi anse den frågan
tillräckligt afhandlad, och hafva för vår del ingenting nytt att tillägga;
ej heller så som skulle vi vilja framlägga något nytt förslag till riks-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
