Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Politiska betraktelser. Af —t— - 3. Demokratien i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i allmänhet friskare arbete. Det oaktadt visar erfarenheten att nöd
och fattigdom ej gerna kunna utestängas frän dessa boningar, helst
om familjen är något talrik. Sällan eller aldrig kan någon väsentlig
förbättring vinnas i lefnadsvilkoren. Först när barnen uppnått den
ålder, att de kunna sjelfve försörja sig, inträder en något drägligare
ställning; och när slutligen ålderdom eller sjukdom brutit arbetskraften,
öppnar fattighuset sina portar för den nödställde, kanhända icke utan
efter många processer om rätta »försörjningsorten». Sådant är i sjelfca
verket statkarlens hopp; och i fall han öfverhufvud tänker på framtiden,
så ser han näppeligen något annat Vi hafva hört exempel af statkarlar,
som snart sagdt endast med våld låtit tvinga sig in uti en ställning,
ämnad att gifva en oberoende och sjelfständig utkomst för lifstiden,
blott emedan de ansett sig vedervåga något i afseende på det
påräknade fattigunderstödet, och som först efter en längre tids erfarenhet
af sin nya ställning kommit till insigt af att det dock finnes något
som är bättre att räkna på än fattighuset
Imellertid,. huru tröstlös en sådan lefnadsställning än må vara,
så är likväl statkarlen, så snart årsstädjan är mottagen, säker om
brödfödan åtminstone för ett år. Men uti sjelfva denna
omständighet ligger ett ofantligt ondt för både husbönder och tjenare. För
den senare är det i allmänhet ingen svårighet att erhålla plats; och
frågan kan blott blifva att möjligen en gång om året underkasta sig
fiyttningsbesväret — ett besvär, hvilket man har desto lättare att
underkasta sig som det egentligen blott gäller att välja mellan ett något
mer eller något mindre af otrefnad. Sjelfva ombytet förnöjer gerna
under sådana omständigheter. Men den sedermera följande årslånga
tryggheten å ena sidan samt å andra sidan den allmänna hopplöshet
för lifvet, som vi ofvan skildrat, är icke någon sporre till flit och
ordning. Huru skulle den tvärtom kunna annat än frambringa lojhet
och liknöjdhet? Tyvärr äro dessa senare resultat endast alltför
vanliga; och vi tro icke att vi misstaga oss, om vi just häruti finna
en väsentlig orsak till en allt allmännare vorden pauperism. Det är i
sjelfva verket rentaf en uppfostran till pauperism. Hvad husbonden
åter beträflar, så är han genom dessa årsackorder icke heller uti någon
afundsvärd belägenhet; omöjligt som det är att blifva qvitt äfven den
odugligaste, äfven den lättjefullaste arbetare, som han en gång tagit i
tjenst; ty de utvägar, som lagen i det fallet angifver, kunna i
allmänhet icke begagnas, och han saknar allt medel till korrektiv mot en
tredskande tjenare. Det återstår för honom å sin sida icke annat fin
att afvakta tjenstårets slut för att då göra ett ombyte, kanske med
icke bättre resultat På detta sätt skapas ovilja mellan husbönder
och tjenstefolk; och då lättjan och odugligheten har ingenting att
frukta, men fliten och skickligheten ingenting väsentligt att vinna, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
