Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Politiska betraktelser. Af —t— - 3. Demokratien i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skall sjelfva möjligheten af uppsägning verka till större samdrägt, i
det husbonden blir mer intresserad att uppmärksamma och uppmuntra
en god tjenare, och tjenaren blir mera män att genom flit och trohet
bibehålla husbondens bevågenhet. Detta system skulle sålunda tjena
att skapa både goda husbönder och goda tjenare. Sjelfva den
omständigheten, att fördelarne stundom låge på husbondens, stundom pä
tjenarens sida, skulle nödvändigt leda till ett ömsesidigt tillmötesgående;
och i verkligheten skulle man få se ganska litet af de förespeglade
vådorna. Efterhand skulle denna migrerande tjenarebefolkning lemna
rum för en fastboende befolkning af fria arbetare. Med migrationerna
skulle äfven kasernerna komma att försvinna. Hvarje arbetare skulle
hafva sitt hem, sin lilla stuga, och sin täppa (härmed menas icke
detsamma som torp). I ett land sådant som Sverige, der areal icke är det
som fattas, måste man i sanning beklaga att ej detta senare förhållande
allmänt äger rum. Men härigenom skulle ett omätligt steg vara taget
till denna del af den arbetande klassens lyftning både i ekonomiskt och
sedligt afseende, på samma gång en utomordentlig vinst skulle
tillskyndas samhället äfven i rent politiskt hänseende. Och det var hit
vi ville komma genom denna något långa digression. Vi gå att
förklara, hvaruti den antydda vinsten skulle bestå. I förbigående bor
endast anmärkas, att det skulle vara mycket orätt, om man ville
jem-föra den fria arbetareklass, om hvars uppkomst här talats, med de
s. k. backstugusittarne eller inhyseshjonen, hvilka nuförtiden, under det
ett helt annat system är rådande, ofta endast representera ett utskum
af arbetsklassen eller sådane som redan med ena foten stå på
fattighuströskeln.
Man misstager sig ofta, vid bedömandet af nutidens politiska
sträfvanden, om verkliga betydelsen af personlighetsprincipen. Dermed
afses i sjelfva verket icke att taga i anspråk politiska rättigheter åt den
naturalhistoriska egenskapen att förete ett menskligt anlete. Djupare
ligger frågan. Allt samhälle är en produkt af menskligt arbete. Det kan
anses utgöra dels ett ackumuleradt arbete, dels ett fortgående arbete.
Ingenting annat än arbete förlänar värde åt menniskolifvet: blotta
existensen kan hvarken skänka värde eller rättigheter. När man således
talar om menniskans rättigheter i samhället, menar man således
egentligen arbetarens. Den menskliga individen har såsom sådan sina
särskilda rättigheter, uti hvilka samhället icke får ingripa; men detta är
en fråga för sig. Ur den synpunkt, vi här uppställt, kunna vi gerna
påstå, att millionären, som icke arbetar, utan blott vegeterar, är lika litet
fortjent af politiska rättigheter, som den uslaste tiggare, hvilken
befinner sig i samma predikament; emedan ingendera kan anses bidraga
till samhällets upprätthållande och utveckling. Det är arbetsbien, icke
drönarne som det tillkommer att ordna samlifvet i kupan. Blotta inne-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
