Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Politiska betraktelser. Af —t— - 3. Demokratien i Sverige - Om den s. k. bibliska historien såsom läroämne vid religionsundervisningen. Af F.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verklighet, — om demokratien verkligen skulle leda till något ensidigt
lättande af den fattiges bördor och ökande af den rikes — vi hafva
oss ej bekant att erfarenheten i det fallet vet att tala om några svårare
orättvisor — skulle detta egentligen vara något att frukta? Kan någon
tvifla, att hvad som bidrager att öka det stora flertalets välmåga äfven
skall bereda den rike ökade tillfallen till förvärf, och att således
medelbart skulle återvinnas — måhända i en ojemförligt högre grad —
hvad som i fråga om beskattning förlorats? Må man aldrig glömma,
att de mångas väl är allas väl. Detta är demokratiens stora hemlighet.
—T—
Om den s. k. bibliska historien såsom
läroämne vid religionsundervisningen.
Rätt mycket har på senare tid blifvit taladt och skrifvet i vårt
land angående behöfligheten af en förändring till ett bättre i det sätt,
hvarpå den allmänna religionsundervisningen ännu alltjemnt hos oss
bedrifves. Sedda i deras sammanhang med den närvarande ställningen
inom svenska kyrkan, framställa sig ifrågavarande reformyrkanden
såsom ett uttryck, bland många andra, af den rådande missbelåtenhet
med en mängd af våra kyrkliga förhållanden, hvars faktiska tillvaro
det vore fruktlöst söka förneka och om hvars berättigande åsigterna
knappast borde kunna vara delade. Ty huru skulle väl — för att nu
blott fästa oss vid en enda sida af det omfattande ämnet — den
opartiske betraktaren kunna dölja för sig, att den likt en ny
protestantisk tradition fortplantade, på yttre auktoritet antagna, ofta till
tanklös slentrian urartade »kristendomskunskap», som genom
statskyrkans försorg meddelas, svårligen är egnad att kraftigt väcka och
bringa till sund utveckling det religiösa lifvet inom församlingen? De
grofva lyten, hvarmed nämnde undervisning såväl i afseende på
innehåll som metod är behäftad, hafva så ofta och så eftertryckligt
framhållits — icke minst ur rent pedagogisk synpunkt — att hvar och en,
som åt frågan skänkt någon uppmärksamhet, numera bör kunna ega
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
