Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Om den s. k. bibliska historien såsom läroämne vid religionsundervisningen. Af F.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utveckling. Eger nu denna »bibliska historia» ett dylikt inflytande?
Nej, ingalunda!
Hvad först beträffar hennes inverkan på förståndsutvecklingen ho?
barnet, erinrar Buisson om den för mosaiska religionen utmärkande
dualistiska uppfattningen af Guds förhållande till naturen och
mensk-ligheten. Gud och verlden befinna sig, enligt detta föreställningssätt
utom hvarandra i rummet. Guds verldsstyrelse försiggår ej i
öfver-ensstämmelse med vissa faststående lagar, utan genom ett oförmedladt,
underverksmessigt ingripande. Alla mellanliggande orsaker
öfver-springas på den semitiska verldsåskådningens ståndpunkt; grunden till
hvad som sker är uteslutande att söka i Jahves oberäkneliga
godtycke. Men detta vill med andra ord säga, att ingen tillräcklig grund
kan uppvisas; förståndets bemödande att finna en sådan gäckas
öfver-allt och tankelagens fordran lemnas ouppfylld. Kan man väl na
vänta, att barnets själsförmögenheter skola komma till sin rätta
utveckling, så länge den gryende vetgirighetens frågor, dess »h vårföre?
huru är det möjligt?» ständigt afspisas med det ingenting förklarande
svaret: »emedan Gud så behagat; emedan Gud är allsmägtig?» —
»Huru är det möjligt», frågar barnet t. ex., »att patriarkerna kunde
uppnå en ålder af öfver niohundra år? att Elias for till himmelen i
en eldsvagn? att oljan aldrig tog slut i enkans kruka? att Bileams
åsna kunde tala?» o. s. v. — »För Gud är allting möjligt. Gud är
allsmägtig.» — »Men är det verkligen sannt, att så skedde?» — »Om
det är sannt, olycksbarn! Det står ju i bibeln/» — »Ja, men kunde
Jonas verkligen lefva tre dygn i fiskens buk?» — »Stode det i bibeln,
att Jonas uppslukat hvalfisken, i stället för att sjelf uppslukas af
honom, så måste du tro det, emedan det — stode i bibeln.» — Denna
replik — ett bekant yttrande af en ifrig ortodox — är betecknande
for det vidskepliga fasthängandet vid bibelordets bokstaf. Förståndets
inkast besvaras ej; man endast nedtystar dem genom magtspråk och
skrämskott.
En annan stötesten för förståndet är den råa antropomorfismen,
som är utmärkande för gamla testamentets gudsbegrepp, i synnerhet
på mosaismens tidigare utvecklingsstadier. Menskliga affekter, lidelser,
ofullkomligheter återfinnas i ymnighet hos Gud. Jahve vredgas, låter
blidka sig, sörjer, blir åter glad, glömmer, drager sig till minnes,
känner ånger, medlidande, hämndlystnad o. s. v. Han betraktas som
den högste guden (till en början icke som den ende, utan: Israels
nationalgud), men är utrustad med menskliga kroppsdelar: talar,
vandrar omkring på jorden, brottas med Jakob, skrifver budorden på
stentaflorna »med sitt finger», visar sig för Moses »från ryggsidan»
o. s. v. Offren äro hans föda, rökelsen en söt lukt »för hans näsa.»
Tilläte man barnet att i dessa materialistiska föreställningar om Guds
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
