Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Vår tids moskoviter. Af E. von Qvanten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
qvar nomadhordens karakter, som känner sin styrka icke hos individerna,
utan hos massan, hvilken i klump följer hvem som stält sig i spetsen
för densamma. Hvar och en enskild känner sin personliga
underlägsenhet och söker derföre stöd hos de andra. Äfven de ryssar i Baden,
hvilka icke vilja umgås med sina landsmän, samlas dock kring »ryska
trädet», för att der, i sällskap, vända hvarandra ryggen i himlens alla
väderstreck. De förnäma och sjelfbelåtna generalerna gruppera sig
kring den förmätna, sluga mätressen. När Gubarev reser till
Heidelberg, följer honom hela den demokratiska skocken, tills någon ny
opinions- eller sympativind rycker den med sig åt annat håll. Ty än
skola alla ryssar studera Hegels filosofi i Berlin, än kemi och
naturvetenskaperna i Heidelberg, än politik och ekonomi i England, att
icke tala om den högre kamelia-kulturen i Paris; än hylla de
fullkomligt kosmopolitiska idéer i socialt och politiskt hänseende, än dyrka
de med den mest exklusiva fanatism den ryska nationalitetens »mission»
och imotsedda verldspånyttfödande välde öfver den »förderfvade Vestern»,
hvilken kort förut varit föremål för en lika exklusiv, okritisk
beundran. Vinden har vändt sig, hela horden har gjort höger om,
och de som förut följde med på släptåg i eftersta ledet stå nu helt
oförmodadt i spetsen och rusa fram med vild fart, följda i hälarna af
alla de öfriga.
Det är i denna stämning, i det nationella högmodets, den nationella
fanatismens stadium, hvilket inträdde senaste gången — ty denna
blinda fanatism är, likasom tyskarnes »kulturmission», en kronisk
sjukdom hos vederbörande — under och efter sista polska upproret, som
Turgenjev anträffar sina i Baden-Baden kringströfvande landsmän.
Vid Rheins sköna stränder göra de icke annat, än drömma om
»Rysslands framtid», uppgöra planer för Rysslands framtid, vänta på
Rysslands storartade, öfver allt annat herrliga framtid, såsom läsaren
redan till öfverflöd erfarit genom det citerade profstycket ur
aftonsamqvämet hos hr Gubarev. Med bittert leende lyssnar Turgenjev på
dessa drömmar, dessa planer, dessa förväntningar, ungefär såsom
någon af gamla testamentets profeter melankoliskt lyssnade på huru
»Guds utkorade folk» anropade en kommande Messias, under det att
det stenade dem, som ville visa det rätta sättet att bedja, på det att
det måtte bli hördt och frälsadt, icke dömdt och straffadt. Den
landsflyktige patrioten och skalden, som oegennyttigt och brinnande älskar
sitt folk, sitt land, sörjer i sitt hjerta öfver att det icke vill se den
enda väg, som leder från dunklet till ljuset, från drömmarna till
verkligheten: sann bildning, sedlighet, humanitet, karakter. Han
uppträder dock icke predikande i egen person. Med fin, rörande
skaldeinstinkt lägger han sin djupa känsla af det ryska väsendets
innersta brister i hjertat och munnen på en rysk pudelnatur, ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
