Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Vår tids moskoviter. Af E. von Qvanten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
alla andra gudar och afgudar blifvit störtade, vilja vi ännu tro på
bondrocken. Men om äfven denne skulle svika våra förhoppningar?
Vore jag målare, skulle jag teckna följande bild: Den bildade
mannen står framför bonden och bugar sig djupt för honom: »Bota mig.
far lille, ty annars dukar jag under för min sjukdom!» Bonden
å sin sida bugar sig ännu djupare för den bildade: »Under visa mig,
herre, ty annars drunknar jag i råhet!» Naturligtvis kommer
ingendera ett steg ur fläcken. Jag är af den åsigten, att
menskligheten har civilisationen att tacka icke blott för konst,
vetenskap, lag, utan äfven för sjelfva känslan, det sunda sinnet för dem;
sjelfva kärleken förädlas genom den. Slavofilerna skulle säkert hänga
mig för ett sådant kätteri, om de icke vore så vekhjertade. I alla
fall skola dessa original-ryssar och autodidakter en dag oroa mig i
min graf! Här löper omkring en tjock herre, som anser sig för en ytterst
musikaliskt begåfvad menniska. »Jag är», yttrar hr Kulibin ironiskt
anspråksfullt, »naturligtvis ingenting, en nolla, derföre att jag ingenting
har lärt, och likväl eger jag oändligt flera melodier än Meyerbeer!»
Härpå svarar jag först och främst: Hvarför har du icke lärt dig
något? Och vidare: Icke blott Meyerbeer, utan den obetydligaste tyska
flöjtblåsare, som utför ett parti vid orkestern i någon undangömd
småstad, har tjugo gånger flere verkliga idéer, öfverallt der det felas
sann bildning träffar man originalgenier. Det är derföre hög tid på att
upphöra med detta skräfvel, dessa fraser om den ryska naturens
genialitet, dess instinkt för allt stort och högt, dess Kulibiner! Hvari
består då deras genialitet? I ett sömndrucket lallande eller en simpel
kompilation. På samma sätt är det med vår målningskonst och vår
poesi. Instinkt! Likasom instinkten vore någonting att skryta med!
Tag en myra och släpp ned henne på marken en verst från sin stack,
och hon skall söka sig dit tillbaka igen! Ack, himlen bevare oss i
Ryssland från den tron, att man hinner något mål, utan att lära
något! Nej, om du är aldrig så klok, ditt ABC måste du likväl lära
dig. Vill du icke det, så blif sittande der du är och tig still. Jag
besökte för icke längesedan Kristallpalatset i London, der allt fins
sammanfördt, som mensklig flit kunnat frambringa, en mensklighetens
encyklopedi, så att säga. Då jag gick der kors och tvärs och betraktade
alla dessa maskiner, verktyg, industri- och konstalster samt bildstoder af
framstående personligheter, tänkte jag vid mig sjelf: Om, till följd af
en högre vilja, någon länk i nationernas syskonkedja plötsligt skulle
försvinna från jorden och med den äfven allt hvad här finnes utstäldt
af dess uppfinningar, då kunde det gamla Ryssland lugnt sjunka ned
i Tartarens natt, ty i Kristallpalatset skulle derigenom icke rubbas
en spik. Till och med téköket, bastskorna, lokan och knutpiskan,
dessa våra beryktade produkter, äro icke uppfunna af oss. Våra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
