Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Svenska postväsendet och något om postreformen på 1860-talet. Af J. Carl Hellberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att postkassan återfick sin tidigare årsintägt. Och det är klart att om
man minskar verkets inkomst sd, att det icke kan bestrida sin utgift
och städse öka den, för att hålla jemna steg med tidens jettesprång,
så måste deficit fyllas genom direkt beskattning, och denna drabbar
då helt andra än blott de brefskrifvande.
Jernvägarnes införande i vårt land under detta decennium har
icke kunnat annat än framkalla en omstöpning af vårt mrikes
post-väsende. Betecknande dervid var, att postverket hvarken iakttog att
bereda kostnadsfri posttransport på dessa nya kommunikationslinier,
eller att före byggandet af stationshusen i dem låta beräkna utrymme
för postpersonal och postexpeditioner. Hvad dessa försummelser sedan
kostat postverket kan icke heller vara obetydligt. Halfva mesurer’vid
omstöpningarne höra till ordningen för dagen: så reorganiserades
poststyrelsen och fick tvenne departementschefer, men ingen garanti erhölls
att någon enda praktisk postman deri får säte och stämma. Man ser
det också på ordalagen ej mindre i cirkulärer för inrikes posttjensten
än i konventionerna med utlandet; sväfvande, inlindade, tvetydiga
ordalag, i hvilka ej sällan kan rentaf spåras, huru författaren i främsta
rummet tänkt på att icke förråda sin obekantskap med ämnets
kärnpunkt och att för alla händelser hålla sig ryggen fri. Det är ett
famlande och trefvande, ett experimenterande, som måste utgöra den
lydandes förtviflan. Dessa lydande äro samtliga ställda på provisorisk
stat, med ovisshet och godtycklighet i perspektiv — hvilket sällan
plägar verka helsosamt. Ingen säkerhet gifves på sådant sätt för dem
och deras sedliga rot, familjen, om icke i ett lycksökeri-system.
Tendensen att vid olika meningar emellan tjenstepersonal och publik i det
aldrayttersta gifva den sistnämnda rätt, är också en betänklig
omständighet och ökar de arbetandes suckan, ja äfven deras frestelser. Energi
emot personalen, flathet emot publiken, skygghet att mot hennes
förvillelser vidtaga en enda lämplig åtgärd, så snart den synes bestämd,
innebär på samma gång en riktning till popularitetsjagt och till
depravation. Deremot skyr man icke att tillochmed i kontorschefs
fullmakt inrycka ej blott att han måste underkasta sig framtida
löne-reorganisation, utan ock förflyttning från det ena kontoret till det
andra — från t. ex. Ystad till Haparanda, om generaldirektören så
behagar; hvad skall den gamle kontorsföreståndaren bli med en sådan
utsigt? antingen suckande slaf eller vedlande svans. Och huru står
denna imitation efter det militärdespotiska Preussens byråkrati
tillsammans med trettiondesjette paragrafen af svenska regeringsformen?
Under en sådan sakernas ställning har nu, vid slutet af detta
minnesvärda decennium, som inom några dagar fullbordat sitt lopp,
blifvit af poststyrelsen ingifvet till K. Md ett förslag tiU poststadga,
alltså ett förslag att upphöja det nu rådande postsystemet till lag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
