Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Qvinnornas och de frigifna slafvarnas uppfostran i Amerika. Af C. Hippeau i Revue des deux mondes för d. 15 sept. 1869
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
betydelse. En annan uppläste en ganska roande berättelse om några
små utflygter hon gjort till landet tillsammans med sina föräldrar och
några bekanta, och man kan tryggt påstå att det ej finnes någon
pen-sionsinrättning i Frankrike, i hvilken de unga flickorna inlägga så
mycket uttryck och behag i sitt sätt att läsa. En ännu större
öfver-raskning bereddes dem, som jemte mig åhörde lektionen. En ung
gosse vid 16 eller 17 års ålder kallades till katedern för att uppläsa
sitt scriptum. Han läste det med verklig talang. När han slutat
uppsteg en af hans kamrater och försäkrade att John dagen förut hade
uppläst verser dem han författat, och att man borde låta honom
upprepa dem. John vägrade i början, men på min begäran fogade han
sig efter sina kamraters önskan. Man åhörde honom under en
högtidlig tystnad. Detta poem af omkring 500 vers innehöll hans egen
historia. Hans far, hans mor och hans syster hade före kriget bott
tillsammans i en koja, som tillhörde en rik plantageegare i Virginien. En
dag blef hans syster såld och af sin nye egare förd långt i Vestern. Hans
gamla mor dog af sorg, hans far hade förbannat sin herres grymhet
som skilde honom från sin dotter, man hade då misshandlat honom;
gossen sjelf, ett stackars barn, hade blifvit slagen, emedan han gret då
hans syster bortfördes. På en gång hördes ett rop i slafvarnas land,
ett rop: frihet. »Jag var fri — fortfor den unge poeten — fri att
gå hvart jag ville, jag var fri att betrakta solens ljus, fri att förtjena
hvarje dags uppehälle med mitt arbete, fri att förvärfva mig samma
kunskaper som mina herrar, fri att läsa i Guds bok.» Och han
fortsatte på detta sätt till dess tårarna togo öfverhand, och han blef
nödsakad att afbryta en berättelse som trängt ända till djupet af vår
själ. Hela klassen var djupt rörd och jag kan ej beskrifva den
anblick som 30 unga flickor visade, hvilka utgjöto tårar af tillgifvenhet
och beundran för sin studiekamrat.
Det som jag hade tillfälle att iakttaga vid Oberlin har befåstat
den tanke som uppstod hos mig vid mitt besök i söderns skolor. I
denna utmärkta undervisningsanstalt har man emottagit ett stort
antal färgade elever. De egna sig vanligen åt yrkesundervisningen. De
som fortsätta sina studier göra det med mycken framgång. I den
högsta klassen funnos 14 fargade flickor; de syntes icke i något
afse-ende vara underlägsna sina kamrater af den hvita raseh. År 1868
hade betyget AB, motsvarande bachelorsgraden i filosofi utdelats åt 15
ynglingar och 10 flickor. Föreståndaren förkunnade eleverna i ett till
dem stäldt tal, att de svarta voro utan medtäflare i allt som rör den
litterära smgken och den filologiska skickligheten, lärarnes vid Oberlin
tanke är att det ej finnes någon sldlnad i förstånd imellan barnen af
de båda raserna. I ett för båda könen gemensamt lexlag i grekiska,
i hvilken funnos 27 elever och som förestods af ett 25 års fruntimmer,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
