Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Den nyaste tidens kyrkohistoria. Af Carl von Bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kyrkliga besvärjelseformeln: »störom icke den fromma enfaldens
lugn med våra lärda funderingar!» — for att här påminna om ett
bland den nyaste svenska »bekännelsetrohetens» »dicta classica» —
är det dock egentligen den s. k. »humanistiska bildningen», som
visat sig vara otrosandens farligaste uppenbarelseform. När
Heng-stenberg nödgas bevittna nutidens äflan efter ständigt nya
framsteg i verldslig klokskap; när han varsnar huru åhörareantalet
glesnar i de ortodoxa bönehusen, under det att vetenskapens
lärosalar, politikens forsamlingsrum, industriens verkstäder, konstens
tempel fyllas af vetgiriga, lefnadsglada skaror — då gripes han
af fasa öfver »tidens ondska» och »det stora affallet», och med
Jeremias utbrister han: »Ack, att jag hade vatten nog i mitt
hufvud och att mina ögon blefvo till tårekällor, att jag dag och
natt måtte begråta de dräpte i mitt folk; ty alla äro de
akten-skapsbrytare och huset är fullt af fräckhet!» I dylik tonart ömsom
klagar, ömsom rasar han år ifrån år i böcker, predikningar,
stridsskrifter, men framfor allt i tallösa tidningsuppsatser uti den af
honom, år 1827, grundlagda och ännu efter hans död af hans
parti fortsatta Evangelische Kirchenzeitung. Här vexla ämnen
och anklagelsepunkter i brokig blandning: »från
Berliner-psalm-boken till Göthes WaJdverwandtschaften, från lånbiblioteken till
magnetismen och somnambulismen, från hegelska filosofien till
koleran såsom Guds tuktoris för »otron», från demagogien, Heine,
Charlotte Stieglitz till nykterhetsföreningar, Steffens noveller, Åkens
menageri o. s. v. Anatemat mot »tidsandan» utgör den
sammanhållande grundtanken i det hela. Filosofer, naturforskare,
statsmän, skalder — alla som ej, »ödmjukt troende», underskrefvo
Augustini arfsyndslära och Anselmi satisfaktionsteori — stämplades
som »själamördare», »gudsförsmädare» och deras åsigter som en
»djefvulslära» en »ischariothismus» o. 8. v. Sedan början af
1860-talet har hans tidningsspalters grofva artilleri oafbrutet spelat mot
nästan allt hvad de senare åren haft ädelt och mest berättigadt:
mot firandet af Schillers minne i Tyskland, mot Italiens
frihetskamp, mot Abraham Lincoln!) och den moderna demokratien
o. s. v. I tidningens nyårs-öfversigt år 1866 stiger det cyniska
oqvädandet till sin höjdpunkt; här skildras hela den nutida kul- *)
*) Hengstenbergs angrepp mot Lincoln med anledning af dennes åtgöranden i
slaffrågan — hvilka ej passade ratt i stycke med teorien om upprätthållandet af ett
politiskt och socialt status quo, motiveradt dermed att »all öfverhet är af Gudi» —
voro, enligt Nippold, så våldsamma, att man sedermera fråu Amerika ej utan skäl
beskylde honom för moralisk meddelaktighet i mordet på Lincoln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
