Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Den nyaste tidens kyrkohistoria. Af Carl von Bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
funnos inom ortodoxien, pietismen och rationalismen, hos honom
kommit till sin fulla rätt och uppgått i en fast enhet mellan tro
och vetande.
Till denna öfvertygelsens stadga och fasthet måste han dock
först arbeta sig fram genom tvifvel och inre strider, hvilka
omsider ledde honom till en afgörande brytning med den
traditionella läran. Schleiermachers fader var en ifrig medlem af
Hera-huter-samfundet Sonen Fredrik (född d. 21 Nov. 1768), hos
hvilken föräldrarne tidigt märkte anlaget för eftertanke och
sjelf-ständig pröfning, insattes af dem i en af »brödraförsamlingens»
skolor såsom säkraste utvägen att skydda den begåfvade ynglingen
från att blifva ett offer för »förnuftets» lockelser. En tid bortåt
bemödade han sig, under påtryckningen från den här rådande
stränga andliga disciplinen, att tillegna sig sin omgifnings religiösa
tänkesätt och tala dess uppskrufvade känslospråk. Men förgäfves!
De tvifvel, af hvilka han slutligen öfvermannades, voro desamme,
som påträngt sig så mången annan tänkande yngling, när man
uppfordrat honom att fasthålla, såsom det vissaste af allt,
»bekännelsens» hufvudpunkter. 1 ett bref till sin far ger den då
aderton-årige luft åt sitt qvalda sinnes oro: »Jag kan icke tro», skrifver
han, »att han, som sjelf endast benämnde sig menniskans son, var
den sanne, evige Guden. Jag kan icke tro, att hans död var en
ställföreträdande försoning, alldenstund han sjelf aldrig
uttryckligen sagt att den så var, och emedan jag ej kan tro att en dylik
försoning var behöffig; ty då Gud uppenbarligen icke skapat
men-niskorna till fullkomlighet, utan endast till sträfvandet efter
fullkomligheten, så kan Han omöjligen vilja hemsöka dem med eviga
straff, derföre att de ej äro fullkomliga.»
Ur denna ynglingens skygga bekännelse om sin vacklande tro
talar den anda, som sedermera blef förherrskande i mannens
verksamhet såsom själasörjare och skriftställare. I sina ryktbara
skrifter Heden iiber die Religion an die Gebildeten unter ihren
Veräch-tern (1769), Monologen (1802), Die Weihnachtsfeier (1805) samt
slutligen i hufvudarbetet Der christliche Glaube nach den
Grundsatsen der evangelischen Kirche (1821—22) utvecklar
Schleier-macher en åsigt om religionen, enligt hvilken dennas väsende
för-lägges icke i tron på dogmer och symboler, icke vare sig inom
vetandets eller den sedliga handlingens område, utan i »den fromma
känslan.» En stor del af det gamla dogmatiska materialet kastas
härvid öfver bord, såsom icke utgörande en nödvändig beståndsdel
af den fromma känslans innehåll, under det att Schleiermacher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
