Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Om svenska litteraturen och dess historia. Af Rud. Hjärne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
monument framdragna i ljuset1) och uppskattade efter förtjenst,
skulle vi helt visst med mera lätthet erhålla en fullständig och
tillförlitlig litteraturhistoria, sådan den bör vara.
Dess nödvändigaste egenskaper hafva vi nämnt, men det är ej
ensamt genom dessa man fär en full och åskådlig bild af ett folks
lif. Är menniskan enhet af kropp och själ, af ande och materie,
stå derfore teori och praxis till hvarandra i förhållande af
oupphörlig vexelverkan, så kunna vi ej heller rätt fatta ett folks
tillstånd under olika tidehvarf eller dess utveckling i sin helhet, om
vi med teckningen af dess andliga lif, sådant det uppenbarar sig i
litteraturen, helt och hållet förbigå dess politiska och materiella
tillstånd under samma tid. Vi veta att man numera ej gerna
skrifver en företrädesvis politisk historia utan att dertill foga
åtminstone en kortare öfversigt af folkets materiella och andliga
odling. Litteraturhistorien borde följa föredömet och som inledning
till hvarje utvecklingsskede af det andliga lifvet meddela en kort,
klar och bestämd teckning af statslifvet i dess helhet. Derigenom
tinge, att vi så må säga, figurerna på taflan sin behöriga bakgrund,
sina »accessoirer», sina skuggor och dagrar, som gjorde
hufvud-bilden mera framstående, mera plastisk.
»Men», säger någon, »litteraturhistorien blefve ju då en
kulturhistoria?» Ja! till en viss grad, nämligen så mycket som hvarje
historia mer eller mindre borde vara. Den egentliga
kulturhistorien skiljer sig dock betydligt derifrån. Den afser ej flere eller
färre partier som en hufvudsak, ty den tecknar ett folks eller
mensk-lighetens lif i dess helhet och begränsas endast af sitt eget syftemål
och tecknarens förmåga att rätt och säkert uppfatta detsamma.
Hvarje del fär här sin behöriga fullständighet i förhållande till
dess vigt och till det helas harmoni och konstnärliga afrundning.
En 8lik litteraturhistoria, som vi ofvan antydt, är sällsynt, ja,
vi hafva deraf knappt sett mera än en skymt, hos oss ej ens det -).
’) I dett» fall hur ganska betydligt och med stor förtjenst redan undangjorts eller
håller på att undangöras alltifrån äldsta tider. Vi påminna blott om R. Dybecks »Ron*
urkunder» m. m., Schlyters ntgifning af råra gamla »Landskapslagar», Rydqrists »Sr.
språket» lagar», Pornskrift-sällskapets arbete för rår »Medeltidslitteratur», Geijers, Afrelii
och Arridsons nppl. af »Sr. folkrisor», P. O. Bäckström, »Sr. folkböcker»;
Hyltén-Caral-lins och Stephens, »Sr. folksagor och äfrentyr»; Fornmionesföreningarnes årsskrifter,
•Anteckningar» och »Minnen»; hit må ock räknas A. A. Afzelii »Sagohäfder»; P. Han*
sellis nitiska bemödande för utgifrandet af det politiskt stora tidehrarfrets rittra
författare; m. m. Här ligga således källorna lätt tillgängliga for forskaren och
bistorie-skrifraren.
2) B. E. Malmströms nyligen ntgifoa akadem. föreläsningar: »Grunddragen af
sven-ska vitterhetens historia», otgöra dock i någon mon härifrån ett undantag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
