Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Om svenska litteraturen och dess historia. Af Rud. Hjärne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vanligtvis har man under den stora, allmänna benämningen gifvit
oss utvecklingen af vissa, som det synes, ensidiga yttringar af det
andliga lifvet hos ett folk. Vitterheten eller skaldekonsten och
vältaligheten hafva här utgjort hufvudsak, och en del af den politiska
och filosofiska litteraturen ha nägon gång följt med som ett
bi-hang. Stundom har man ock bifogat liksom i förbigående ett
eller annat stort namn, som målsman äfven för någon annan art
af litteraturen. De synas då till det hela stå i det sammanhang,
att man är frestad till den ställa Ehrensvärds, bekanta fråga:
»Kolonner! hvad goren J här?»
Skall ett folk kunna erhålla en litteraturhistoria, sådan vi tänkt
oss den, måste det ej blott ega en litteratur, som är värd att
historiskt behandlas, utan ock veta att rätt uppskatta densamma.
Endast en vaken nationalanda framkallar ett nationalverk, som i
sin mon ytterligare lifvande och stärkande återverkar derpå.
Hafva vi då, i jemförelse med andra odlade folk, en litteratur,
som är värd vår aktning, vår kärlek? Eller förtjenar den
verkligen det förbiseende, ja! det förakt, som vi icke sällan synas
eg-nat den?
En hastig öfverblick skall visa, om hon deraf gjort sig förtjent.
För nordens fornspråk och historia äro våra runurkunder af
stor vigt. Hvilket folk har derpå varit rikare ? Hvilket folk har väl
gifvit prof på ett mera kärnfullt tänkesätt i motsvarande
språkform? Studere man våra i en förträfflig upplaga tillgängliga
landskapslagar och »konunga- och höfdingestyrelse»t som ock borde
finna sin motsvarande utgifvare och tolkare för att tjena till gagn
för flere än forskaren! Afspegla ej våra folkvisor med deras äfven
utlandet djupt anslående egendomliga, enkla melodier folklynnet
och tidehvarfvet fullt ut lika troget som något annat folks?
Ega vi ej redan i dessa första alster af vårt folks andligt
skapande förmåga en skatt, som ej borde glömmas, utan
eftertänksamt studeras och ej sällan anlitas för renandet af vårt språk och
lifvandet af vårt fosterländska tänkesätt? De äro för vår andliga
helsa, hvad våra mineralkällor äro för vår kroppsliga, men de
begagnas tyvärr ej lika ofta.
Följer så en tid af nyskapning, af grundläggning för en
framtid. Det var befrielsens, reformationens, Gustaf Wasas och Carl
IX:s tidehvarf. Mer nationella konungar har intet folk egt. De
stodo ock på höjden af sin tids bildning, voro båda skriftställare,
och Gustaf Wasa, liksom hans store sonson, äfvenledes vältalare af
första ordningen. Tiden var ej litteraturens, utan de nydanande
handlingarnes. Sådana perioder finnas i hvarje folks historia. Hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
