Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Om svenska litteraturen och dess historia. Af Rud. Hjärne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hetens, sjelfständighetens och verksamhetens valspråk: »mens sana
in corpore sano» (en frisk själ i en frisk kropp), så hafva vi gjort
saken ännu knappt till hälften, då vi blott verka för den yttre
öf-ningen, den yttre beväpningen. Vi måste äfven och ej minst tänka
på den inre, på vår själs odling, på dess ändamålsenliga
kraftutveckling i fosterlandets tjenst. Det fosterländska sinnet måste
väckas, underhållas och vinna stadga företrädesvis genom upplifvandet
af fosterländska minnen, genom ett tidigt, ihållande och lefvande
studium af vårt språk, vår historia, vår litteratur. Utan detta inre
varaktiga underlag blir hänförelsen, väckt genom yttre tillfälliga
medel, snart och lätt öfvergående, endast ett rus för ögonblicket.
Vi sakna ej anledning att här och hvar misstänka något dylikt
om skarpskytterörelsen, då vi sett flere föreningar på landsbygden
upplösas och förmögnare och mera bildade medlemmar i städerna
småningom och oförmärkt draga sig tillbaka. Bristen på en
rotfast nationalbildning är här synbar. Det är derföre på dennas
grundläggning vi måste rikta vår blick, vårt ihärdiga bemödande.
Men det var ännu en för vår inre utveckling betydelsefull
tilldragelse, som gaf ny näring åt den plötsligen väckta nationalandan.
Vi mena den slutligen så lyckligt genomförda förändringen af vår
nationalrepresentation.
Äfven skandinavismen och Danmarks blodiga kamp för sitt
oberoende hafva varit ett starkt väckelsemedel för de tre nordiska
folkens sjelfkänsla och medvetande af en gemensam
sjelfuppehållel-scs nödvändighet
Som en följd af den vaknande fosterlandskärleken under
loppet af det senaste årtiondet se vi äfven ett nytt litterärt lif
ganska märkbart utveckla sig. Det lösa, det alltför lätta är ej mera
lika begärligt; man behöfver för sin själ ett mera fast och kraftigt
näringsmedel1). Tidningspressen har funnit sig föranlåten attgifva
mera utrymme åt litterär kritik och utförligare anmälningar af
mera betydande litterära alster. Så öppnade (1861) Aftonbladet,
skandinavismens verksamme målsman, sina spalter för en särskild
litteratur-afdelning. Men mest förvånande och glädjande är det
lefvande intresse, hvarmed man synes omfattat och omfatta det
alltjemt ökade antalet af tidskrifter så väl för särskilda
kunskapsarter, som för sådana, som närmast beröra den allmänna
bildningen. Så uppträdde (1863) C. S. Warburg med Svensk mdnads-
1) De bättre förlägga me, tom synas hafva hvad man kallar ett fint väderkorn
för tiden«, anda och smak, bekräfta genom sina förlagsartiklar ander de sednare åren
vår uppgift.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
