Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Om svenska litteraturen och dess historia. Af Rud. Hjärne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
digaste egoist, men tillika det ihåligaste »jag», vi sett, och derföre
den olyckligaste menniska, ty han var fullkomligt karakterslös.
Den sedliga kärnan, som just ger menniskan hennes väsentligaste
värde, syntes nämligen hos honom förtorkad ocli liflös. Han var
den mest utvecklade »romantiker», nyare tiden känner. Han upptog
i sig alla romantikens, således äfven dess »desperate» efterföljares ’)
element och genomförde dem till ytterlighet. Han har således
fortjensten af att ha varit konseqvent, men denna följdriktighet
ledde helt naturligt till »desperation», till upplösning af allt, af
sedlighet, familj, samhälle, och till personlig hopplöshet och
för-tviflan, till sjelfforstörelse. Vi veta ock, att han praktiskt sökte
genomfora sina åsigter. Han representerade förstörelsens grundsats.
Derhän kan det leda att förklara fantasien i och för sig som
menniskans förnämsta grundkraft och det ensidigt sköna, som
men-niskans högsta mål. Det estetiskt skona, oberoende af det sedligt
goda och rena, måste föra till moralisk »indifterentism». Hos de
bättre naturerna, sådana som Novalis i Tyskland och Atterbom
hos oss, ledde denna åsigt till en sublimerad spiritualism, som
ingaf förakt för det praktiska och förstörde den sinliga tillvaron.
Deraf deras disharmoniska längtan till ett »öfversinligt» lif, en
riktning, som i hög grad beherrskade äfven Stagnelius. Vi känna
Novalis’ öde. Hos de mindre ädla eller i botten råa slog den
öfver till sin motsats, till rå sinlighet. Deraf ock den sedermera
högljudda predikan om »köttets emancipation». Almqvist
representerade, som vi sagt, åsigten i dess helhet. Han tillhörde sålunda
tvänne tidehvarf i vår litteratur, men fulifardig uppträdde han först
i det senare eller vår »nyaste litteratur», såvidt vi, som sig bör,
låter denna begynna på 30-talet.
Vi skulle således vilja anse honom böra jemte Runeberg,
hans motsats, som representerade den sunda uppfattningen af lifvet,
hvad man nu kallar den sanna estetiska »realismen», sättas i
spetsen för sistnämda tidehvarf. Med Almqvist se vi då ett
förflutet uppgå i ett närvarande, upplösande sig sjelft och allt
omkring sig, under det ett nytt element, bygdt på en sannare grund,
inträder, motverkande förstörelsen, i det den ger uppslag till ett
alldeles nytt, hoppgifvande, harmoniskt praktiskt lif. Samtidigt
arbetade flere andra andar mer eller mindre sjelfständigt
fortsättande ett förflutet eller arbetande sig derur för att fritt verka
för ett nytt, friskare lif.
1) Vi tanka här på »Das junge Deutschland» ceh vissa samtida företeelser
Frankrike.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
