Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Om svenska litteraturen och dess historia. Af Rud. Hjärne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi hafva sålunda antydt våra åsigter till den kraft och verkan,
som de må anses fortjena. Det nyaste tidehvarfvet är hittills
alltför litet genomtäukt och bestämdt, för att ej fordra en skarpare
granskning och en noggrannare bestämning. Det är vår tid det
gäller och den måste för oss blifva klar, emedan den betingar vår
verksamhet för en kommande. Bearbetaren af Bjursténs Öfversigt *
är synbarligen den man, som nog skall inse det och använda sitt
bemödande att, så vidt det låter sig göra i en litteraturhistoria,
lemna sitt behöriga bidrag till den nästföregående och den
närvarande tidens belysning.
Hvarföre författaren, som inledt 7:de tidehvarfvet med en blick
på »den nyaste tyska vitterheten»» och dess efterföljare hos oss, »»den
nya skolan»», ändå sedermera låter teckningen af den »götiska
skolan» föregå den förra, kunna vi ej inse. Det ser ut som en mot- ♦
sägelse och är kvarken i historiskt eller annat hänseende riktigt.
Götiska skolans hufvudmän må varit oss företrädesvis kära för
sin fosterländska riktning, må öfverglänsa »fosforisterna»» i
snillekrafter och dessas storartade frukter inom litteraturen, men den »nya
skolan» hade börjat sin verksamhet, innan den »götiska» fanns till,
och var ej under fortgången af sitt stridfulla lif utan inverkan
äf-ven på några af den senares mest betydande män. Geijer var
den nya skolans bästa idéer ganska benägen och föranleddes
säkerligen häraf, med sin för allt sannt och skönt öppna natur, till
ett närmare studium af romantiken samt förblef alltid en af
Atter-boms mest tillgifne vänner och en verklig beundrare, mer än
mången, af hvad som var för dennes sångmö mest egendomligt. Ja!
sjelfva Tegnér kan och bör ej frigöras från inverkan af den.
»nya skolan». För stridens buller och ifver kunde ingen af tidens
bildade andar göra sig döf. Man måste lyssna, mottaga och pröfva,
och sålunda har äfven Tegnér nödgats upptaga det verkligt sanna
och sköna, som nya skolan gaf. Man må ej låta förvilla sig af hans
försök att aga och förlöjliga, ty hos honom sjelf, i hans dikter m.
m., finner man dock ett erkännande, som ej kan förnekas. Man
finner ock ett vacklande, som liäntyder på bristen af en bestämd
verldsåsigt. Segrande i det väsentliga gick ock den »nya skolan»
slutligen ur striden. Den väckte således det uya lifvet i vår
litteratur och måste derföre historiskt intaga första rummet
Hvad vi här yttrat torde ytterligare visa behofvet af ett
sär-skildt arbete, egnadt de båda skolorna, deras uppkomst, utveckling,
samverksamhet och inflytande på samtid och efterföljare.
Slutligen vilja vi uppmana författaren, att i en blifvande ny
upplaga framför hvarje tidehvarf gifva, som han sjelf i »Förord»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
