Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Om svenska litteraturen och dess historia. Af Rud. Hjärne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
författarens redbara och karlavulna personlighet Han tyckes afsett
att följa sin litteraturhistoriska föregångare och sin företrädare
på lärostolen i spåren, göra en efterskörd, fylla luckorna, men
framförallt rätt grundligt fullborda hans verk från och med Gustaf
HLs tid till medlet af 1820-talet, då de vittra kämpame från 1809
tröttnat och å alla sidor nedlagt vapnen. För uppnåendet af sitt
mål har han, som det synes, ej skytt någon möda, så i studier
som tankearbete, ehuru vi tro att åtskilligt ännu återstod i båda.
Första delen, som går till gustavianska tiden, är att betrakta som
en inledning till hufvudverket, hvari han i några partier uthärdar
jemförelse med utlandets ypperste. Der är stycken af en
litteraturhistoria i stor stil. Tidehvarfvets politiska och religiösa idéer och
förhållanden framskymta här. Det är mer än en vitterhetens historia,
framförallt mera än hela arbetets titel angifver. Vi skulle
egentligen velat kalla det: »Studier till svenska litteraturens, isynnerhet
vitterhetens historia.»
Vi må så mycket mera beklaga, att pareen hade så brådt att
afklippa en lifstråd, som, längre utspunnen under och utöfver den
fullmogna mandomens dagar, måhända gifvit ett fullbordadt helt af
åtminstone hos oss sällsynt värde. Då hade väl ock åtskilliga
mindre och större brister, som‘ nu vidlåda arbetet, till en del i
följd af dess plan, kommit att försvinna. Så hafva några af de
utmärktaste vittre författarne, t. ex. Bellman, Lidner m. fl., helt
och hållet uteslutits på den grund, att Atterbom tecknat dem så,
att författaren ej tilltrott sig att göra det bättre, ehuru andra,
äfven af Atterbom utförligt behandlade, t. ex. Ehrensvärd, Thorild,
Kellgren, likväl egnats ganska stort utrymme. Isynnerhet är det
fallet med den sistnämde, som, i likhet med Leopold, fyllt ensam
nära nog en hel del med stort omfång. Men författaren synes
velat göra full rättvisa åt Gustaf III:s egentliga män. Måhända
har detta till någon del inverkat på behandlingen af Thorild och
äfven af fosforisterna, som hvar och en på sin tid bekämpade de
ursprunglige akademisternas tongifvande banerförare. Det är
underligt, att man ännu ej efter tre fjerdedels århundrade lärt sig
att rätt ställa Themis’ våg, när man går att väga förtjenster och
fel hos samtlige vittre männen från Gustaf IU:s och nästföljande
dagar. Lärde man sig rätt inse den fulla betydelsen af Tliorilds
bekanta sats: »detta är detta», så finge man helt visst skåda en hvar
med oafkortad förtjenst på sin plats i det hela.
Jemföra vi våra båda mest framstående vittre häfdatecknare
och domare, finna vi, att när mildheten är den enes styrka och
svaghet, så kan man nära nog säga detsamma om den andres öf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
