Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Om svenska litteraturen och dess historia. Af Rud. Hjärne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fryxells »Bidrag» gifva oss sålunda ej så litet smak af en
partiskrift. Detta sätter en fläck på arbetet. En man med denne
ut-märkte författares plats på den fosterländska litteraturens himmel
borde dock sorgfälligt vaktat sig derför. Storsinne bör vara en
stor författares outplånliga kännemärke. Vi måste dock
rättvisli-gen erkänna, att »Bidragen» innehålla ej så litet af vigt, ehuru
man bör akta sig för att alltför mycket lita på vissa »data» och
ännu mera på vissa omdömen och deras följder för uppfattningen
af litteraturen, författarne och deras personligheter.
Detta i afseende på anda, innehåll och syfte. I förmågan att
uttrycka sig enkelt och klart har Fryxell få sina likar. Derföre
öfverträffas han i den historiska berättelsen af ingen. De sex första
delarae af hans »Berättelser» skola alltid bibehålla sitt värde. Men
klarheten och enkelheten i hans »Bidrag» äro stundom ytans, ej
djupets. Ja, ytligheten har flerstädes, trots den skenbara
bestämdheten i omdömet, slagit oss med förvåning.
G. H. J. Ljunggren har riktat vår litteratur med några
värdefulla bidrag till dess historia. Hans Jemförelse emellan
Ehren-svård och Winckelmann tilldrog sig Svenska Akademiens
synnerliga uppmärksamhet; i Bellman och Fredmans epistlar kastar
han ett rikare ljus öfver detta »under i naturen», denne
utomordentlige skald, hvars like förgäfves sökes och hvilken han synes
egnat ett djupt och omsorgsfullt studium; slutligen har han i sitt
hufvudverk: Svenska dramat intill slutet af 17:de århundradet till
stor del brutit en bana, som förut oss veterligen endast af
Ryd-qvist varit bearbetadt som föremål för specialstudium. Ljunggren
är påtagligen en forskare, som ingifver fullt förtroende. Den
synbara fliten, lärdomen, samvetsgrannheten i uppgifter och
noggran-heten i utarbetningen, formens klarhet, ej utan glans, äro
egenskaper, som göra hvarje nytt arbete af honom till en vinst för vår
litteratur och den allmänna bildningen. Han hör ej till våra
gnistrande författare, men den sanne forskarens lugn och vaksamhet
finner man här förenad med den genombildade estetikerns
ömtålighet för uttryckets, ej blott korrekthet, utan äfven smak, ja, »elegance».
Vårt sista litteraturhistoriska specialarbete är Grunddragen
af svenska vitterhetens historia af B. E. Malmström. Det är
jemte Atterboms det mest utförliga och värdefulla, men besitter
tillika egenskaper, hvarigenom det i vissa fall öfverträffar sin
föregångare. Dertill räkna vi i första rummet dess manliga hållning
och språk, dess obevekliga stränghet i omdömet, ehuru det synes
oss stundom ensidigt, dess märkbara försök att efter författarens
ståndpunkt skipa lag och rätt i vittra mål. Man känner här igen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
