Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Svenska akademien och svenska språket. 2. Af —R.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke så få, och de hafva så mycket större rätt till erkänsla och
tacksamhet, som den temligen allmänna klagan öfver brist på
personer, som vilja med allvar egna sig åt modersmålet, visst icke är
oberättigad, och som det i förra tider hvarken var lätt att finna
ledning vid ett begynnande studium af detta ämne eller goda
tillfällen for den, som vågade försöket, att vinna en trygg
samhällsställning. Derimot förbjuder grannlagenheten oss icke att nämna
några aflidne språkforskare af större betydelse, hvilka kunnat och
helt säkert också velat gagna sitt fosterland genom att på ett eller
annat sätt medverka vid ordboksarbetet, om de i tid och på
lämpligt sätt blifvit derom anmodade.
Först rinner oss dervid i minnet namnet Anders Uppström.
Det var denne man, som genom sina berömda editioner af Ulfilas
gotiska bibelöfversättning på ett ärofullt sätt betalade Sveriges
skuld for äran att ega och vårda denna för hela den
indo-euro-peiska språkforskningen så ovärderliga urkund, och hvars namn
derfore i den lärda verlden helsas med vördnad 1). I förordet till
hans sista arbete, Codices Gotici Ambrosiani, som utgafs efter hans
död, får man den upplysningen, att Uppström en gång fick anbud
att biträda vid utgifningen af Svenska akademiens ordbok. Han
skulle alltså hafva blifvit ett af dessa »främmande biträden», som
omtalas i uppsatsen »Om Svenska akademiens ordboksarbete samt
medlen till dess fortsättande», hvilka likväl icke »kunna vara vanliga
afskrifvare». Ty »den mängd enskiltheter vid hvarje ords
uppställning och redaktion, som härvid måste iakttagas, och den ytterliga
omsorg, som hvarje del kräfver vid behandlingen af ett verk, der
oupphörliga hänvisningar förekomma och der den minsta
uraktlåtenhet medför oreda och förvirring, påkallar hos den, som
ut-skrifver det hela till slutredaktion, en allmännare bildning i
förening med lexikografisk takt, vana vid lexikografiskt arbete och
tryck» o. s. v. »Men ett dylikt mera mekaniskt skrifvararbete»
(som att utskrifva en ordbok till slutredaktion!) — fortfar
författaren till den nämnde uppsatsen — »skulle för mången ej synas
vara en lämplig sysselsättning för en akademiens ledamot, äfven
om tid och helsa det tilläte» 2). Att öfvertaga akademiens
ojäm-förligen svåraste och angelägnaste värf, dertill ansågs Uppström
lämplig; men att genom val till ledamot intressera den* *)lärde
mannen för företaget, det ansågs ej tjenligt. Konung Karl Johans pris
och en mindre guldjetton voro alla de utmärkelser, allt det understöd
1} Se t. ex. Leo Meyer« företal till det af boo om helt nyligea utgifna arbetet: Dit
Gotuche Spraehe, ihre Laotgeataltung o. 8. v. Berlin 1869.
*) 8v. Ak:» H. XXVII, a. 222, 223.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
