Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Svenska akademien och svenska språket. 2. Af —R.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
omätligt värde och skola blifva det i ännu högre grad, då, såsom
anledning är att hoppas, äfven tillförlitliga ordböcker öfver den äldre
svenskan snart komma att utgifvas.
En genom sitt rikare innehåll ännu vigtigare del af det
nordiska fornspråket är isländskan eller, såsom hon i nyare tider på
vissa håll börjat benämnas, fornnorskan. Ingen bildad svensk lär
vara i okunnighet om den storartade ifver, med hvilken norrmän
och danskar, äfvensom tyskar och engelsmän, hängifvit sig åt detta
språks studium: att utforska dess lagar, att sätta goda upplagor i
händerna på dem, som vilja studera det samma, genom förträffliga
öfversättningar göra innehållets skatter kända för allmänheten
o. s. v. Det fans en tid, då man äfven i vårt land icke blott
förstod att värdera detta rika arf, utan ock göra något för dess
förvaltning; men det var före Svenska akademiens stiftelse, då
Rud-beck, Verelius, Peringskjöld, Björner och deras själsfränder
vårdade sig om svenska språkets styrka och höghet och beredde
möjligheten för otacksamma efterkommande under de närmast
följande tiderna att vidare utveckla och fullkomna modersmålet.
I detta århundrade åter har hos oss förvånande litet uträttats
på detta område. Vi hafva på svenska två grammatikor öfver
fornspråket, men den ena (öfver fomsvenskan) är författad af
en norrman; den andra (ett kort sammandrag af den isländska
grammatikan) af en dansk. Vi hafva ingen isländsk-svensk
ordbok, icke ens en läsebok för begynnare. Den enda textupplaga på
detta språk, som i senare tider börjat utgifvas, nämligen Njåls
saga, har ej afslutats, förmodligen af brist på uppmuntran och
understöd. Den invändningen skulle måhända kunna göras, att då
andra folk så ifrigt verka i nu antydda syften, vårt deltagande
icke är behöfligt. Man skulle äfven kunna säga, att Svenska
akademien icke genom sina stadgar forbindes att syssla med
sådana ting. Men då detta språk obestridligen utgör en af de allra
förnämsta källorna äfven för den nyare svenskan, och innehållet
i de på detta språk författade skrifter äfven för vår politiska
och kulturhistoria äro af så stor betydelse, så synes deraf följa,
att svenska vetenskapsmän och i främsta rummet Svenska
akademien hafva pligt att kraftigt medverka vid dessa arbeten.
För vinnande af närmare kännedom om folkspråket i Sverige
har derimot just i senare tider icke obetydligt uträttats, fastän med
sanning måste sägas, att det mesta ännu är ogjordt. Men åt intet
af dessa slag af vetenskaplig forskning, lika litet som åt den
allmänna jämförande språkforskningen, hvilken likaledes i senare
tider haft i hög grad begåfvade och lyckliga idkare, har Svenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
