Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Demokratien och konsten. Några ord om en svensk nationalteater. Af Aug. Sohlman - Anmälningar - Valda dikter af Ernet Björck. — Dikter af Carl Snoilsky. Af E. B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ständigt skapande konstnärer, till routinerade virtuoser och
artistiska dagsverkare.
Det kännes frestande att mera i detalj få utveckla dessa
punkter och tillägga ännu några flere. Men vi hafva redan
öfver-skridit det utrymme, som tidskriftens utgifvare kunnat afse for
denna uppsats. Vi vilja derföre blott erinra derom, att Goethe
en gång visat, hvad en teater under en verklig konstkännares
ledning kan åstadkomma, äfven om den är belägen i en mindre stad
och icke kan disponera öfver stora anslag. Teatern i Weimar
under Goethes styrelse utöfvade ett inflytande på den tyska
allmänheten och på de tyska skådespelarne, hvars verkningar ännu
spåras. Yi sluta med att anföra några ord af Goethe sjelf om
denna hans verksamhet: »Jag lade icke an på präktiga
dekorationer och lysande garderob, men på goda pjeser; ifrån tragedien
till farcen var mig hvarje genre god, men den måste innehålla
någonting, den måste vara ädel och storartad eller liflig och
behaglig och i alla händelser hafva en kärnfrisk och sedligt
oförvitlig grund. Alla sentimentala, skräckuppfyllda och sedelösa saker
voro för alltid bannlysta. Jag ville icke för allt i verlden
för-derfva publiken och skådespelarne med dylikt. Genom goda pjeser
höjde jag beggedera, emedan ett beständigt fortsatt studium af
förträffliga saker nödvändigt måste på dem utöfva en god verkan.»
Aug. Sohlman.
Anmälningar.
Valda dikter af Ernst Björck. Utgifna efter författarens död.
Med en inledning af Oar 1 af Wirsén. Stockh., A. Bonnier, 1869.
Dikter af Carl Snoilsky. Stockholm, J. Seligmann, 1869.
Vi se framför oss en samling af friska poesiblommor och borde
väl egentligen börja en kurs i den estetiska botaniken, men hade
vi också lärdom nog dertill, viljan skulle icke dess mindre felas oss.
Nog skulle vi kunna säga att det eller det poemet tillhör enligt
faststäldt system klassen ”centrallyrik” och uaturliga familjen ”elegi*
eller något dylikt, men längre kunde vi ju icke komma, och längre
kommer öfver hufvud taget ingen, då det gäller bland alla
konstformer den som innerligast fasthänger vid och beror af
personligheten, författarens likasom läsarens. Den lyrik, som icke inlyser
i ett jag, är antingen skrymteri eller mekaniskt arbete, och om vi
med absolut säkerhet skulle kunna säga om en menniska att hon
är en dålig lyriker, skulle vi knappt ens kunna hysa moralisk
aktning för henne. Men en sådan dom är liardt när omöjlig att
om någon fälla, ty man kan allt för väl tänka sig en samling
Ivriska dikter så beskaffad att tusende kunde berömma dem alla
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
