Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Anmälningar - Ibsen, Henrik, De Unges Forbund. Lystspil i fem akter. Af N. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anmälningar.
191
nämligen samme polemiske, mot samtidens lumpenhet och
egennytta häftigt utfarande pessimist som vi redan känna från
Kjær-lighedens Komedie, Brand och Peer Grynt. Det är alltjemut
protesten mot det usla närvarande som utgör skaldens ämne; men på
grund af den frivilliga begränsning han här ålagt sig råkar han
följdriktigt från de allmänua sedliga frågorna, som sysselsatt honom
i hans föregående verk, in på det särskildt norska samfunds- och
lifs-tilIståndet. Hans mörka, öfverlastade satir drabbar här med
verkliga klubbslag ”de lokala förhållandena”, som hoktrvckar
Aslak-sen i stycket brukur uttrycka sig; och det kan ej nekas att, trots
hennes synbara öfverdrift-, månget element af faktisk sanning iugår
i den ruskiga målningen. Hvad verkan har hennes utställande haft
p& den svenska allmänheten och pä Ibsens förgudare hos oss? Det
är det andra spörsmål som synes fordra ett svar.
Att detta stycke på de sistnämnde utan undantag gjort ett
särdeles nedslående intryck, torde vara onekligt; och detta
förhållandes förklaring bör lätt framgå ur de i det föregående antydda
grunderna. Så till vida kan detta föra nytta med sig, att det
sannolikt öppnar beundrarnes ögon för den sanningen att Ibsen,
oaktadt sina glänsande sidor, dock på det hela taget alltjemnt
befinner sig stadd i utveckling och behöfver denna för att kunna
bringa hela sitt otvifvelaktigt rika skaldeinnehåll till enhet och
klarhet. Man skall, hoppas anmälaren, lära sig inse, att han dock
icke är den djupt betydelsefulle ”skalden” för norden, och, i
sammanhang härmed, att Sverige ännu kan lära sina brödraland
åtskilligt inom diktens verld, fullt ut lika väl som det af dem
behöfver inhemta andra lärdomar. Den stora allmänheten har genom
styckets återgifvande på Stockholms kungliga scen kommit i
omedelbar beröring dermed; och detta är ur flere synpunkter att
beklaga. Om det hos denna åskådarehop efterlemnar något intryck,
så måste det vara medömkan och förakt för vårt broderland Norges
futtiga och usla samfundsförhållanden; och för befastandet af folkens
ömsesidiga vänskap och kännedom om hvarandra har stycket
sålunda varit afgjordt skadligt. Lyckligtvis motväges detta intryck
af den äfven för den mindre reflekterande synbara öfverdriften i
det hela och dessutom af mångfaldiga andra gynsamma
förhållanden, som ej bero af stycket. För Ibsens eget rykte hos, publiken
har det också tvifvelsutan varit särdeles oförmånligt att han
sålunda egentligen för första gången förestftlts henne genom ett af
sina svagaste och mest otillfredsställande alster, i synnerhet som
det förljudits att Kongs-Emnerne, redan innan De Unges Forbund
upptogs, varit påtänkt att ges, hvarigenom skalden kunnat på en
gång intaga ett sådant rum i den större mängdens aktning som
hans snille onekligen förtjenar.
Det nyss nämnda dramat, Ibsens enda verkligt fulländade och
helgjutna dikt, återför i minnet en annan frågn: I hvad riktning
kommer Ibsen att under den närmaste framtiden utveckla sig?
Svaret är af flere skäl ganska svårt och kan i alla händelser
endast bli vilkorligt. Om man imellertid, som rätt synes, betonar
att skalden i De TJnges Forbund i ett hänseende betydligt gått.
framåt, nämligen hvad angår den dramatiska anläggningens vårdan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
