Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Hvilken är den historiska dagen för Jesu död? En undersökning som tillika besvarar frågan om det fjerde evangeliets äkthet. Af N. W. Ljungberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fadren Vespasianus i sitt tredje konsulat hade till kollega Coccejus
Nerva (Eckhel D. N. 6: 323) och först i sitt fjerde konsulat sonen
Titus, som då för 2:dra gången var konsul (ibid. 6: 339). Att
Plinius sjelf skulle felat, är i ett fall, som detta, otänkbart; ocb
då textens hela beskaffenhet (pluralen, »imperatoriÖMS Vespasianis»
jemte »patre» och »filio») på det klaraste bevisar, att de bägge
Vespasianerna, fader och son, som bägge samtidigt förde
imperators-titeln, här äro i fråga, medan Coccejus Nerva på intet vilkor kan
inbringas, så återstår ingen annan kritisk möjlighet, än att Plinius
efter »patre» skrifvit icke »IH», utan »IIH», och detta sista har
antingen genom en ren tillfällighet öfvergått till »III», eller ock har
en skrupulös läsare trott sig böra förändra siffran på den grund,
att Vespasiani första konsulat (som var blott suffect och hörde
till en långt föregående tid) syntes uteslutet ur rakningen genom
den af Plinius angifna titeln »imperator»: ty såsom imperator hade
fadren i sjelfva verket ännu icke uppnått mer än tre konsulater,
likasom sonen två. Ehuru nu denna emendation är så lätt och
påtaglig, att icke en skugga af tvifvel borde kunna uppstå
beträffande dess riktighet, har dock Zech i sin prisbelönta skrift
»Astronom. Untersuch. ub. d. wicht. Finsternisse des Alterthums», drifven
af kronologisk nöd, omfattat en annan, af Tillemont föreslagen
textförändring, antagande, att Plinius skrifvit allenast »Imp. Vespas.
Cos. III», hvartill afskrifvare skulle fogat allt det öfriga. Men
utom det orimliga och rentaf otänkbara i den åtgärd, man sålunda
påbördar afskrifvame, är det fullkomligen omöjligt, att Plinius
kunnat begagna en slik årbestämning, af det enkla skäl, att
dermed ingenting bestämdes. T. Flavius Vespasianus var nämligen
det gemensamma namnet för både far och son*), bägge förde
titeln »imperator» och bägge hade, innan Plinius utgaf sitt verk,
beklädt tre konsulater; författaren var följaktligen ovilkorligt
nödsakad att välja en annan och fullständigare årbeteckning. Dertill
kommer, att om Plinius velat beteckna den regerande kejsaren i
motsats mot sonen, så hade han i stället för »imperator», som icke
innebär någonting distinktift, måst säga »Augustus»; när han nu
det oaktadt väljer titeln »imperator», så kan detta endast
rättfärdigas derigenom, att han behöfde ett ord, som var tillämpligt
på årets bägge konsuler, hvadan hvarje försök att ur texten
utmönstra någon af de båda Vespasianerna visar sig stranda på
omöjlighetens klippor. De af Plinius omnämnda, hvarann så tätt
1) I dedikationen, som enligt hvad texten sedermera upplyser är till sonen,
begagnar Plinius dfverskriften: »Plinius Secundus Vespasicmo sno salutem».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
