Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Hvilken är den historiska dagen för Jesu död? En undersökning som tillika besvarar frågan om det fjerde evangeliets äkthet. Af N. W. Ljungberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunna missvisa ända till 1 timme och 45 minuter: något tvifvel
om dess faktiska synbarhet kan för ingen del äga rum, då sjelfva
datum så noga sammanträffar med de historiska vittnesbörden l);
det skildrade färgspelet (»blodröd och svart och gifvande ifrån sig
äfven andra rysliga färger») torde ock bäst öfverensstämma med
att månen stod vid horizonten. Consulsparet Galba II & T. Vinius
hör således utan fråga till år 68 af vår tidräkning och har hittills
med orätt blifvit ställdt i år 69 2).
Någon skulle nu kunna förmoda, att felet vore afhjelpt genom
att skjuta hela den romerska årkedjan ett år längre tillbaka i vår
tidräkning. Men detta är ingalunda fallet Det till Domitiani
dödsår hörande konsulsparet t. ex. är astronomiskt fixeradt på år
96 eft. Chr., dit det också af den antagna kronologien hänföres.
Likaså visar en af Plinius (II, 70, 72, 180) betygad solförmörkelse
på 30:de April, att konsulerna Vipstanus och Fontejus blifvit af
samma kronologi med rätta ställda i år 59 eft. Chr. Följaktligen
är den recipierade kronologien af blandad beskaffenhet, ställvis
riktig och ställvis oriktig; m. a. o. det hela är byggdt på osäkra
och vacklande grundvalar. För att om möjligt, finna säkrare
sådana, gifves tydligen ingen annan utväg än att återgå till en
sorg-fälligare pröfning af de aHra äldsta och tillförlitligaste källorna,
hvilka här äro Suetonius och Tacitus.
Låtom oss först af Suetonii uppgifter i Vitæ XII Cæsatum bilda
en Juliansk årkedja, som tills vidare må få sväfva fritt på det vi
icke må äfventyra att strax från början på ett tilläfventyrs oriktigt
sätt förknippa henne med vår tidräkning. Denna årkedja må få
begynna med första kalendernyår (1 Januari) inom Octaviani
regering och erhålla namn af den Suetonska Octavianuseran. Då
de eponyma konsulsparens antal och ordningsföljd är för Octaviani
tidehvarf fullkomligt faststående genom Fasti Capitolini, så kan
man af Suetonii uppgift att Octavianus, som dog d. 19 Aug. i de
’) Jfr. äfven Plin. Hist. N»t. II, 13, 10, 57: aquseque sant in hoe miraculo
maxime mira, qunm conveniat ambra terne lnnam hebetari et nunc ab occasas parte
hoc ei accidere nnnc ab exortaa, qnanam ratione, qaum solis exortu umbra illa
hebe-tatrix sab terrs esse debeat, semel jam acciderit, ut in occcuv luna deficrret utroque
super terram conipicuo ridere.»
2) Ett annat lika afgörande bevis ligger i Josepbi uppgift (Bell. Jod. IV, 11, 4),
att 3:dje Apelläos är datam för Vitellii död. Ty i år 68 faller 3 Apelläos på 21
December, som alldeles sammanstämmer med Taciti vittnesbörd (Hist. III, 78; jfr. 83),
att Vitellins mördades omedelbart efter de slutade Satumaliema, hvilka firades 17—20
December; i det hittills antagna året 69 faller deremot 3 Apelläos pi 10 Dec., alltså
mycket fjerran från Vitellii Jalianska dödsdatum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
