Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Hvilken är den historiska dagen för Jesu död? En undersökning som tillika besvarar frågan om det fjerde evangeliets äkthet. Af N. W. Ljungberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tvifvel äga rum, att ju cykeln blifvit af oss fullkomligen riktigt
rekonstruerad och fixerad.
3) Om skiftena i Judames påskordning.
Märkvärdigt nog förgäta forskarne vanligen alltför lätt, att
historien är utveckling, och visa en påfallande benägenhet att tänka
sig idel fasthet och orörlighet, der det i stället vore långt större
skäl att antaga motsatsen. Så har jag icke sett någon enda
författare, som ens misstänkt den möjligheten, att Judames påsksed
skulle kunnat undergå någon förändring, oaktadt anledningar till
en sådan misstanke visst icke saknats, ej heller legat fjerran.
Med någon uppmärksamhet kan man t. ex. snart finna, att
dygnets epok hos Judarae ingalunda varit under alla tidehvarf
densamma, och en ändring af dygnepoken kunde lätt draga med sig
någon jämkning äfven i påskordningen.
Att Judiska dygnets epok under Seleucidiska tidehvarfvet och
sedermera allt framgent varit solnedgången (aftonen), är en erkänd
och obestridlig sak, men bevisar ingenting for de äldre
tidehvarf-ven. Vi vilja här på intet sätt försöka uttömma frågan: vi
inskränka oss till det påståendet att den äldsta Mosaiska
lagstift-ningen förutsätter (icke aftonen,) utan morgonen (solens uppgång)
såsom dygnets begynnelse. Denna dagordning synes mig otvetydigt
framstå redan i skapelsehistorien. Berättaren tänker sig ovilkorligt
samtliga skapelsedagarae såsom, i likhet med de naturliga,
bestående af dag och natt, och lika ovilkorligt tänker han sig ock
natten såsom en naturlig hvilotid, på hvilken ingenting skapades:
deraf kommer det sig, att redogörelsen för hvarje dags
skapelseverk efterföljes af ett omqväde, åsyftande att leda förbi den
skapelsefria natten intill början af nästa skapelsedag. »Och det vardt
afton och det vardt morgon den första, andra, tredje o. s. v. dagen».
Jag begriper ej, huru någon ännu kan förbise, att morgonen
härmed är betecknad såsom den vändpunkt, hvarmed det nya dygnet
begynner; och är detta så mycket mera obegripligt, som första
skapelsedagen begynner med ljusets frambrytande uf mörkret, ett
fenomen som ju ingen fömufbigtvis kan likställa med aftonen
(ljusets försvinnande). Också ser man i första kapitlet af Genesis
både i v. 5 och 14 och 16 och 18 dagen alltjämnt nämnas före
natten, såsom naturligt är, då morgonen tänkes såsom dygnets epok.
Ett talande bevis, att Moses icke begynner kalenderdagen
(= dygnet) med aftonen, ligger i det egendomliga bruk han gör
af uttrycket »mellan de bägge aftname» (ben haarbaim), t. ex.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
