Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Hvilken är den historiska dagen för Jesu död? En undersökning som tillika besvarar frågan om det fjerde evangeliets äkthet. Af N. W. Ljungberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eder och I skolen fasta hålla. På den nionde dagen i månaden
om aftonen skolen I hålla eder sabbathshvila, ifrån aftonen och
åter intill aftonen.» Då det nu synes hårdt, att den ena och samma
Försoningsdagen skulle vara fördelad på två olika kalenderdagar,
så - kan af detta ställe tyckas, som om aftonen verkligen vore
kalenderdagens epok. Men — frågar jag — hvarföre skulle ej en
festedag kunna få hafva annan begränsning än kalenderdagen?
Föreställningen att så icke får ske är ju allenast en godtycklig
förutsättning, hvilande på ingen rättmätig grund. Och om Moses
verkligen menat, att Försoningsdagen skulle falla helt och hållet
inom 10:de månadsdagens gränser, utan att till någon del taga i
anspråk äfven den 9:de, så var det ju ett uppenbart fel af honom
att här nämna den 9:de, i stället för att helt enkelt säga, att 10.de
månadsdagen borde helighållas med fasta ifrån dess början till
dess slut (eller ock: ifrån den afton, hvarmed han böljar, intill
den hvarmed han slutar). Utgick lagstiftaren ifrån den
förutsättningen, att aftonen var kalenderdagens allmänt kända och erkända
epok, så var det nyss föreslagna uttryckssättet onekligen det enda
naturliga och lämpliga. Men just derföre, att lagstiftaren icke så
uttrycker sig, utan tvärtom låter festen begynna ännu innan 9:de
månadsdagen gått till ända, måste jag fasthålla mitt ofvan
rättfärdigade påstående, att dygnepoken hos Moses icke är aftonen
utan morgonen. Den öfvervägande betydelse, som vid
kalenderbestämningar alltid tillkommer ljusdagen, förklarar tillräckligt,
hvarföre Moses för bestämmande af Försoningsdagens kalendariska läge
i allmänhet, och der korthet åsyftas åtnöjer sig med att endast
nämna den 10:de månadsdagen; den tillagda närmare bestämningen,
att Försoningsdagen skulle omfatta jeroväl den 9:de månadsdagens
natt och sluta vid inträdet af den lOdes natt, berodde kanhända
derpå, att då i det hela en fastetid af 24 timmar åsyftades, dessa
24 timmar tycktes lämpligare böra begynna med den 9:des natt
än med den lOdes morgon, emedan, då natten är i sig en naturlig
fastetid, den åsyftade fastan redan sjelfmant komme att begynna
den 9:des natt och således ej borde genom lag utsträckas ända
till morgonen den ll:te, emedan hon i detta fall lätt skulle kommit
att öfverskrida de hälsosamma gränsorna. Denna betraktelse, synes
mig, förklarar på ett enkelt och tillfredsställande vis den till en
böljan något sällsamma föreskriften om Försoningsdagens
fördelning på två olika kalenderdagar och innehåller på samma gång ett
nytt bevis för min sats, att morgonen är Mosaiska dygnepoken.
Ännu ett bevis för samma sats vill jag anföra, emedan det
hörer till de allra tydligaste. 3 Mos. 7, 15 läses: »Och köttet af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
