Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Hvilken är den historiska dagen för Jesu död? En undersökning som tillika besvarar frågan om det fjerde evangeliets äkthet. Af N. W. Ljungberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lofoffrets slagtoffer skall ätas på samma dagen, som det offradt
varder, och intet deraf lemnas qvar intill morgonen (Hebr. bokher)».
Att härmed icke menas samma Ijusdag, på hvilken offringen sker,
är klart; ty i sådant fall hade ovilkorligen måst följa, att intet
fick lemnas qvar intill aftonen (ereb, den direkta motsatsen till
bokher). Då alltså i stället kalenderdagen är menad, så följer
omedelbart, att denna begynner med morgonen; hade den tvärtom
begynt med aftonen, så skulle texten återigen ovilkorligt måst
förete icke »intill morgonen» utan »intill aftonen».
Så länge samma dygnepok fortfor att bestå, förblefvo äfven
de Mosaiska festbestämmelserna fullkomligt klara och kunde icke
gifva anledning till någon forvridning eller misstydning. Men så
snart denna epok förflyttades ifrån morgon till afton, hvarigenom
kalenderordningen mellan dag och natt blef omvänd, måste
förvirring oundvikligen uppstå i fråga om en fest, sådan som Påsk,
hvilken enligt den ursprungliga föreskriften borde till en viss del
falla på ljusdagen och till en viss del på natten af en och samma
kalenderdag, den 14:de i axmånaden, sedermera Nisan (= Xanthikos).
Lammets slagtande skulle nämligen försiggå »mellan bägge aftname»
mellan (middagen och qvällen) — 2tMos. 12,6; [3 M/23,5; 4 M. 9,3—,
alltså på ljusdagen, men sjelfva påskmåltiden först under den
följande natten (2 Mos. 12, 8—10). De svårigheter, som vid
dygnepokens omläggning härigenom uppstodo, må åskådliggöras genom
följande sammanställning af 13—15 Nisan enligt bägge epokerna (de
ljusa rutorna utmärka dagen, de mörka natten):
13 Nis. 14 Nis. 15 Nis.
Morgonep. 1 1 i l
13 Nis. U Nis. 15 Nis.
Aftonep. | | | j I ! ; l |i ’
Ville man nu efter aftonepokens införande låta lammets
slagtning fortfarande falla på 14:des ljusdag, så sköt sig den
efterföljande nattliga måltiden obehörigtvis in på den 15:des natt; föredrog
man åter att bibehålla sjelfva måltiden på 14:des natt, så föll
lammets föregående slagtning nödvändigt tillbaka på 13:des
eftermiddag. Det blef med ett ord omöjligt att förena påskfestens
bägge hufvudmomenter på samma kalenderdag, så vida man ej
ville tillåta sig att för någotdera momentet förändra sjelfva den
föreskrifna dygntiden.
Detta sista är hvad den så kallade Deuteronomikern, d. v. s.
författaren af 5:te Mosebok, konung Manasses samtida, gjort och i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
