Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Hvilken är den historiska dagen för Jesu död? En undersökning som tillika besvarar frågan om det fjerde evangeliets äkthet. Af N. W. Ljungberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bevisad. Men just detta är hvad som sker hos Josephus.
Omedveten af att dygnepoken på Mosis tid var en annan, förlägger
författaren (Antt. J. 11, 14, 6) det af Israeliterna strax före uttåget
ur Egypten förrättade påskalamsoffret till ingången af 14:de Nisan
svardafjg Tyg reoaaQsgxatåsxdifjg ’) — och tillägger, att detta
utgör den ofrånvikna normen för det ännu i författarens dagar
rådande offerbruket. Detta bevis är i sjelfva verket tillräckligt.
Men flera finnas.
Med påskfesten sammanhänger omedelbart de osyrade brödens
högtid, hvars första ljusdag enligt Mosaiska bestämmelsen var 15:de
Nisan (3 Mos. 23, 6), men som dock, noga taget (jfr. föreskrifterna
om försoningsdagen 3 Mos. 23, v. 27 och 32), räknades tillbaka
från början af den 14:des natt (redan vid påskalamsmåltiden var
nämligen det osyrade brödet anbefalldt) och omfattade inalles 7
dagar »från aftonen den 14:de till aftonen den 21:ste» (2 Mos. 12,
18—19). Ingenstädes i gamla testamentet finnes omfånget af
osyrade brödens högtid uppgifvet annorlunda än till 7 dagar, hvilket
antal återkommer oförändradt äfven då, när hela den sjudagiga
festen såsom begynnande med påskalamsmåltiden till och med sjelf
uppträder under namnet påsk (5 Mos. 16, 2 ff.; Ezechiel 45, 21).
Huru är det då möjligt, att Josephus, tvärt emot de Mosaiska
bestämningarna och det gammaltestamentliga språkbruket, kan tillåta
sig att åt osyrade brödens högtid gifva ett omfång af åtta dagar?
(Antt. J. II, 15, 1). Naturligtvis endast derigenom, att
festordningen på hans tid (i ‘sammanhang med dygnepokens omflyttning)
blifvit något förändrad emot fordom. Väl känner och erkänner
äfven Josephus den ifrågavarande festens 7 dagar (Antt. J. Hl,
10, 5* 6), men han begynner det då icke (såsom det noggrannaste
stället 2 Mos. 12, 18) med 14:de Nisans afton, utan först med
15:de Nisan, m. a. o. han utesluter här påskalamsmåltiden, som
dock rätteligen sjelf hörer med inom de osyrade brödens högtid.
Det är derföre med skäl som den Judiske häfdatecknaren på det
*) Hade Jos» blott velat säga: »under loppet af d. 14:de», så skalle han otvifvelaktigt
användt det for detta begrepp enkom egnade ock kuranta uttrycket rfj
itcattQtoxas-dtxttttj. Med tv<nåar]t nar deremot åsyftats en närmare bestämning. De bekanta
offertimmarne (3—5 eft. m.) knnna endast ligga vid sjelfva slutet af ett dåtida judiskt
dygn, eller ock vid början af ett antedateradi dito. Att Josephus skalle med verbet
ivlajapas beteckna slutet af en angifven termin, är någonting oerhördt; alltså återstår
blott, att han menar början (jfr. Antt. J. XIII, 81, 1; XV, 1, 2; Bell. Jnd. II, 1,3;
VI, 9, 3. Sirskildt upplysande är Bell. J. V, 3, 1: »då under loppet af 14:de
Xan-tkikos den dag af osyrade brödshögtiden (d. ä. 15 Xanthikos, jfr. Antt. II, 15, 2) stod
JÖr dörren, på hvilken Judarne anses först hafva utgått ur Egypten».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
