Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Socialismen och kommunismen från revolutionstidehvarfvet intill våra dagar. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förslaget om dessa nationalverkstäders upprättande hade blifvit
uppstäldt af Louis Blanc. Född i Madrid den 28 Oktober 1813,
arbetade han sig såsom journalist i Paris upp ur ganska
bekymmersamma omständigheter och ådrog sig först en allmännare
uppmärksamhet genom sin i Revue du progrés intagna uppsats
»Organisation du travail». I denna afhandling, hvilken sedermera i
broschyrform upplefde flera upplagor, påstår han, att konkurrensen
utgör samhällets förderf, och att staten både kan och måste
upp-häfva densamma, i det den med sin stora kapitalstyrka sjelf hade
att uppträda såsom både producent och konkurrent, hvarigenom
hela industrien skulle öfvergå i dess händer, alldenstund ingen
enskild kunde med honom uthärda täflan. Staten blefve
såme-delst envåldsherrskare öfver det ekonomiska lifvet, borde
öfver-taga alla industriella etablissementer och utfärda lagar för
arbetet, hvilka nationalförsamlingen egde att dekretera. Lönerna
vid de särskilda slagen af arbete borde småningom göras lika,
och staten i hvarje fall vara rättsligt förbunden att sörja för
arbetarens bergning. Hela uppfostran borde för sådant ändamål
ombildas, på det att sporren till gagnelig verksamhet icke vidare
måtte ligga uti en större vinst på arbetet, utan i tillfredsställelsen
att bidraga till det allmännas välfärd. Louis Blanc har hänvisat
proletariatet att icke låta sig nöjas med en demokratisk författning,
utan att äfven organisera statsförvaltningen i sitt intresse. Han
har sålunda gifvit uppslag till idéen om den guvernementala
socialismen.
Med Februarirevolutionen inträdde Louis Blanc såsom en af
de mest populära personligheterna i den provisoriska regeringen,
af hvilken han ställdes i spetsen för regeringskommissionen för
ordnandet af arbetarnes angelägenheter. Den nya kammaren trängde
honom dock ur regeringen, i det den visade sig såsom en organ
för den egande klassen inom samhället och retade genom
nationalverkstädernas stängande pariserproletariatet till en sista blodig och
afgörande kamp, den 22 Juni 1848. En fyra dagars strid af
verlds-historisk betydelse utkämpades nu på Paris’ gator, hvarvid man
på hvardera sidan var fullt medveten om vigten af den stora sak,
striden gällde. Frankrikes, ja hela Europas sociala framtid berodde
nämligen på utgången af densamma. I sin trängande nöd hade
nationalförsamlingen åt Cavaignac uppdragit den roilitäriska diktaturen
samt anförtrott Frankrikes öde åt denna ädla, af den renaste
fosterlandskärlek glödande personlighet. Efter en gatustrid utan like hlef
det socialistiska partiet besegradt och dermed hänvisadt till att på
en annan väg än revolutionens åvägabringa en förbättring i sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
