Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Anmälningar - Ivar Vidfamne och hans dotter. Skådespel i fyra akter. — Wijkander, Oscar, En konung! Skådespel i fem akter. — Hermelin, O., Peder Rank och hans fästmö. Sångspel i två akter. Af N. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anmälningar.
Iwar Widfåmne och hans dotter. Skådespel i fyra akter.
(Stock-holm, P. A. Norstedt & Söner 1869.)
Wijkander, Oscar, En konung! Skådespel i fem akter.
(Stockholm 1870.)
Hermelin, O. Peder Bank och. hans fästmö. Sångspel i två
akter. (Stockholm 1870.)
Vid en blick p& denna lista kan man ej undgå att fösta sig vid
en sak: alla tre författarne ha valt historiska ämnen för dramatisk
behandling. Detta är sannerligen ingen tillfällighet, fast det skulle
kanna så tyckas vid första påseendet. Granskar man nämligen hela
den nyaste svenska dramatiken, skall man finna få skådespel
åtminstone, i hvilka författaren sjelf uppfunnit sitt ämne. Detta är
utan all fråga ett drag, bland många andra, af samtidens böjelse
för det reala, lifslefvande inom konsten. De gamla, ur romantikens
allmänna skattkamrar eller den egna fantasien hemtade, fablerna
ha fått ge vika för händelser och bilder ur folkens egen historia:
sträfvandet efter natursanning och nationalitet har äfven i detta
fall gjort sig fullkomligt tydligt märkbart, På det hela taget, är
detta ombyte af ly eko bringande betydelse; och äfven om vi ännu
ej sett några mogna frukter, knappt några blommor af vår
historiska dramatik, så må vi trösta oss dermed att, om vi oförtrutet
verka i den riktning som tydligen visar sig som den rätta, skola
beggedera ej länge låta vänta på sig. En Shakespeare, en Moliére,
skjuta upp, ej som praktfulla öken växter, utan omgifning, utan
föregångare, men som stolta ekar, med djupa rötter i den
om-liggande nejden; långsamt mognade de bland en hel skara
företrädare och jemlikar, men derföre kunna de också trotsa
århundradens gång och öfverskygga vandrare från när och fjerran.
När anmälaren Öppnade Iwar Widfamne, råkade han af en
händelse på ett ställe deri, som synes honom särdeles betecknande:
det är ett samtal mellan Iwar och hans fosterföder Horder, der
den förre yttrar:
Iwar.
Du förstår mig icke, fosterfader. Äfven jag tror att efterveriden
skall döma. Den skall förstå mig; du är för nära mig för att kunna
göra det. Ställ dig vid bergets fot, och du ser remnor, skrefvor,
fläckar; men du kan ej se berget i dess helhet, ej dess storlek, ej
huru trygg och bred dess grundval är, än mindre huru det djerft
skjuter upp mot höjden och gömmer sin topp ibland molnen.
Efter-verlden skall se mig på afstånd, efterveriden skall förstå den stora
tanke, på hvilken jag grundade min magt, det stora mål jag strafvade
mot; den skall döma mig som konung och säga: han var stor.
Horder (kallt)-
Hvad är ditt mål?
Iwar.
Nordens enhet! Allt skall blifva ett, allt skall förenas uti min
enda hand. (o. s. v.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
