Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Anmälningar - Schiller och Göthe. Tvenne betraktelser af J. J. v. Oosterzee. Af —rn - Rättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
professor Bottigers afhandling Schillers äldsta lyrik. Förhållandet
är så mycket anmärkningsvärdare som båda, snart sagdt från deras
första uppträdande, varit älsklingsförfattare i vårt land, hvarom de
mångfaldiga Öfversättningarna från deras verk och till och med
omtryck af vissa bland dem bära ett fullt giltigt vittnesbörd. Ej ens
jubelfesten 1859 med anledning af Schillers hundraåriga födelsedag,
hvilken i hela Tyskland framkallade ett helt Schillerbibliotek af
tal och lärda afhandlingar, har hittills inom vår litteratur
qvar-lemnat något egentligt spår, om vi undantaga ett tal som hölls vid
Schillerfesten i Stockholm af N. Arfvidsson. En erinran om samma
högtidlighets firande i Holland utgör den förra af de båda
afhandlingar som här meddelas. Det är en betraktelse öfver Schiller
såsom skaldesnille, tydligen affattad för att föredragas och derför här
och hvar en smula retorisk i formen, men i allt väsentligt vittnande
om författarens, teologen Oosterzee’s, kännedom af och värme för
sitt ämne. Tillika finner man med angenäm öfverraskning en
fördragsamhet vid bedömandet af vissa för en teolog ömtåliga frågor,
hvilken man svårligen kunde vänta sig, om man ville mäta
utländske kristendomslärare efter våra inhemskes måttstock. På ett
än mer lysande sätt lägger författaren denna egenskap i dagen i
sin andra, mer grundliga och i enskildheter ingående undersökning,
Göthes ställning till kristendomen, der han med en klarhet,
kärleksfullhet och sakkännedom som förtjena allt loford, redogör för det
intressanta, men ganska svårbehandlade ämnet. Han visar att
Göthe i sitt förhållande till kristendomen och de teologiska systemen
intar väsentligt olika ställningar under de skilda skedena af sitt lif
och sin utveckling som skald. I början är han djupt intagen af
mystiska och specifikt kristliga personligheter och föremål, för att
sedan, under sin mannaålders blomma, med verklig häftighet vända
sig mot sin ungdoms ideal i detta hänseende, mot Lavater och
andra, samt mot hela den kristna verldsåskådningen. Mot slutet
af hans lif varsnar man en återgång till hans första åsigt, utan att
man egentligen kan påstå att han någonsin blef annat än ”der alte
Heide”. Båda afhandlingarna äro hållna i en särdeles elegant och
fin stil, och en ton af ädel humanitet och fördragsamhet mot olika
tänkande genomgår det hela. öfversättaren är förtjent af
erkännande för den smak och omvårdnad han nedlagt på sitt arbete.
Särskildt har han bifogat en efter tyska och engelska källor
sammandragen lefvernesbeskrifning öfver Schiller, som är ganska
sakrik och läsvärd. Den yttre utstyrseln motsvarar arbetets värde.
—RN.
Bättelse.
I den uti första h&ftet af innevarande årgång införda afhandlingen Om svenska
litteraturen och dees historia finnes uppgifvet att 1734 års lag icke blifvit omnämnd i
Gustaf Claesons bearbetning af Herman Bjurstens Öfversigt af svenska språkets och
litteraturens historia (3:dje uppl. Stockholm, P. A. Norstedt & Söner 1869)- Denna
anmärkning beror på ett förbiseende af uppsatsens författare, enär ifrågavarande lagarbete
verkligen omnämnes och till sin språkliga betydelse framhåiles i den anförda
litteraturhistoriska läroboken, sid. 15.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
