Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde häftet - Ur vidskepelsens historia. Af Carl von Bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så allmän, att tid efter annan, till och med under hela adertonde.
Århundradet, åtskilliga afrättningar för utöfning deraf egde rum. En
af de sista och mest beryktade var abedissans i klostret Unterzell nära
Wurzburg Renata Söngers afrättning (1749). 1 Landshut i Bayern
blef ännu år 1756 en ung flicka på tretton år afrättad såsom
öfverbevisad om att hafva haft köttsligt umgänge med djefvulen.
En afrättning i Sevilla år 1781, en annan i Glarus år 1783
beteckna de två sista kända utbrotten af detta olycksbringande
vansinne.
Man har någon gång sökt begagna sig af dessa rysligheter
som ett vapen mot kristendomen, förebärande att genom densamma
vidskepelsen skulle blifvit inympad på menskligheten. Men detta
betraktelsesätt är ett ytligt och ohistoriskt Verkliga orsaken till
de hemska förirringarne ligger uti den dualistiska
verldsåskådnin-gen, hvilken är mycket äldre än kristendomen och som har
öfver-lefvat den. Den hedniska forntiden hade sina spåmän, sina mager,
sina gengångare, »lamiae» och »veneficse», hvilka man ej fruktade
mindre än vi våra hexor och trollkarlar. Sanna förhållandet är,
att medeltidens djefvul är på en gång hednisk, judisk och kristen.
Han är kristen, emedan hans egentliga rike är det sedliga och
fysiska onda, hvars upphof han är. Han är judisk i den betydelse
att hans magt, huru stor den än är, ej kan öfverskrida de gränser
som det behagat den gudomliga allm agten att sätta för honom.
Slutligen är han hednisk genom allt det i hans figur, som
påminner om gamla polyteistiska läror. Man har rätt att anse tron
på demoner, sådan den utvecklade sig under medeltiden, såsom
en hedendomens hämd eller, om man så vill, som den icke
försvunna qvarlefvan af den gamla polyteismen, hvilken fortlefver
under andra former.
Hvad som bidrog att förlänga Satans och hans englars välde
var ej blott kyrkans myndighet och stora inflytande, utan framfor
allt det allmänna tillstånd i fråga om bildning och insigter, som
röjer sig i de arbeten, hvilka vilja anses för vetenskapliga under
tiden före Baco och Cartesius. Kunskapen om naturen var så
godt som ingen; tanken på dess lagars okränkbarhet hade ännu
ej uppstått Alkemien, astrologien, tidens läkarekonst utmynna
alla i magien; vetenskapsmännen trodde i likhet med den samtida
teologien på hemliga krafter, på talismaner, på ordens magt, på
omöjliga förvandlingar; till och med efter renaissancen fortlefde
ännu dessa åsigter. Hvilket mystiskt och vidskepligt ordkram
utgöra ej Cardani, Paracelsi, van Heimonts fysiologiska läror! Sinnenas
allmänna tillstånd, till stor del visserligen bestämdt af kyrkan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
