Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde häftet - Ur vidskepelsens historia. Af Carl von Bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
än att få höra talas om af djefvulen besatta. Satan blef åter
endast det han var i det första århundradet e. Kr. och till och
med ännu obetydligare, en frestande, osynlig ande, hvars onda
in-gifvelser man måste afvärja och från hvilken endast den sedliga
pånyttfödelsen befriar, men detta också ofelbart Man låter honom
till och med icke längre behålla sin gamla roll i
återlösningsdra-mat. Detta senare försiggår nu endast mellan den troende och
hans Gud. Med ett ord, utan att man ännu tänker på att förneka
djefvulens tillvaro och magt, medan man ännu gjorde stort bruk
af hans namn vid folkets undervisning och i predikningar, blef
han småningom förvisad till ett abstrakt ideelt område utan något
tydligt samband med det verkliga lifvet.
Äran att hafva riktat ett afgörande slag mot den vidskepliga
tron på djefvulen tillkommer den holländske pastorn Balthazar
Bekker, som framträdde på stridsplatsen ej blott i sunda förnuftets
och mensklighetens namn, utan äfven i sin egenskap af teolog och
utgaf sin ryktbara bok kallad Die bezauberte Wélt (1691—1693).
Fyra tusen exemplar afsatta på fyra månader, det stora verkets
hastiga öfversättande på alla Europas språk, den mängd skrifter
i samma ämne som af detta arbete framkallades och af hvilka
alla det ensamt lefver qvar i efterveridens minne — allt detta
visar huru epokgörande denna bok var.
Bokens hela grundåskådning sammanfattas i följande yttrande
mot slutet: »Det finnes intet hexeri annorstädes än der man tror
derpå; tro ej derpå och det finnes icke meral Sliten Er lösa från
dessa enfaldiga och föråldrade fabler, men öfven Er i fromhet.»
Detta var en verklig profetia, men det blef ej författaren gifvet
att få se den gå i fullbordan. Oberäknadt sina vanvördiga åsigter
med afseende på Satan begick han det i den holländska ortodoxiens
ögon 9våra felet att blifva en ifrig anhängare af Cartesii filosofi.
Han blef då afsatt af en synod och dog kort derefter; men hans
bok, hvilken man icke kunde afsätta, gick sin bana säkert fram.
Från denna tid kan man i sjelfva verket anse djefvulens sak
förlorad inom den sannt vetenskapliga teologien. Den nyare filosofien
och den vidgade kännedomen om naturen fulländade
förstörelseverket.
»Om man kunde påstå», yttrar A. Réville i en redogörelse för
Roskoffs arbete i Revne des deux Mondes (1 Januari 1870), »att
tron på djefvulen anbefaller sig genom sin stora sedliga nytta, att
den förbättrar dem som omfatta densamma, att den förädlar
ka-raktererna i det den gör dem dygdigare, modigare, mera
uppoffrande, då funnes det ännu ganska vigtiga bevekelsegrunder för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
