Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde häftet - Bonapartismen och kejsardömet i Frankrike. En studie efter den nyeste franske historieskrifningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
efter lugn suckande massan», denna sjuklighet, som nådde sin
höjdpunkt i förskräckelsen för »det röda spöket» och 1852 urartade
till en verklig fanatism för ordning.
Understödd och uppburen af denna fanatism, som flitigt
underblåstes af den bonapartistiska pressen, blef Louis Napoleon i
stånd att verkställa statsstrecket och komma fram med kejsardömets
idé, såsom Ténot’s historiska studie »Paris en Décembre 1851» på
ett särdeles lifligt och målande sätt skildrar, i det att författaren
för läsames ögon framställer presidenten, hans anhang samt deras
politiska stämplingar och konspirationer.
Aftonen före den andre December, tillika årsdagen af slaget
vid Austerlitz, i Elysée, andra kejsardömets vagga, är ganska
dramatiskt beskrifven. Vi se hufvudpersonema i det historiska
skräckdramat bland de talrikt inbjudna gästerna gifva hvarandra tecken
och vinkar; man träder afsides, hviskar i hemligt förstånd med
hvarandra, medan man på samma gång spelar sorglös och artig.
Man konverserar om galanta damer, om hästar, om teater; man
skämtar och ler, samt visar verlden de gladaste miner. Bedragen
af detta uppförande, aflägsnar sig sällskapet vid midnatt utan att
ana oråd, salarna blifva tomma, ljusen släckas. Blott fyra personer
stanna qvar hos Louis Napoleon: Momy, Saint-Amaud, Maupas
och Mocquart, presidentens kabinettssekreterare. De flytta sig
tillsamman vid kaminen, der en brasa flammar. Tystnad råder
rundtomkring; blott sällan yttras ett ord; men försjunken i tankar,
stirrar man i elden, på väggarne, i luften; öfverallt ser man ordet
»Rubicon» skrifvet med eldbokstäfver. Alla erfara en tryckande
känsla, liksom redos de af maran. Men ändtligen närma sig steg,
snabba, raska steg. Med återhållen andedrägt och spända,
feberaktiga anletsdrag blickar man den kommande till mötes Det är
major Fleury, som inträder och anmäler, att allt gått lyckligt
Nu löser sig domningen, det blir lif i gruppen. Man böijar
åter tala, nya anordningar träffas, ytterligare befallningar utdelas.
Ett hemlighetsfullt, ifrigt springande fram och åter börjar:
polismän, militärer, embetsmän dyka fram ur natt och dimma samt
försvinna åter deruti. Slutligen hör man trampet af marscherande
truppafdelningar, hornsignaler, trumhvirflar.
Imellertid börjar det dagas; morgongryningen inbryter, och
vid dess matta, bleka sken får man erfara hvad som försiggått
Stora plakater äro klistrade på gathömena och förkunna, att
nationalförsamlingen är upplöst, Paris förklaradt i
belägringstillstånd och en ny minister utnämnd. Tillika erfar man, att en
mängd folkrepresentanter, bland hvilka generalerna Bedeau, Ca-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
