Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde häftet - Bonapartismen och kejsardömet i Frankrike. En studie efter den nyeste franske historieskrifningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
brukat all den andel af lycka, som fallit på min lott?» Ulbach
har helt och hållet inskränkt sig till att framställa Napoleon ULs
personliga karakter; han har, så att saga, gjort ett privatporträtt
öfver densamma; det torde annars ej hafva fallit sig svårt för
honom att skaffa bilden en historisk bakgrund, till hvilken
särskilda perioder af kejsardömet kunnat lemna tillräckliga motiver,
och hvilken bildat en skarp kontrast till drömmarens
melankoliska figur.
Bonapartismen är nämligen ett politiskt åskådningssätt af
fullt utpräglad, bestämd natur. Det har sina grundlagar, sina
traditioner, från hvilka det hvarkenv kan eller skall afstå. Dess
välde är ett ständigt mordförsök mot revolutionen.
Juli-konunga-dömet sökte att listigt bedraga henne, kurtiserade henne öppet
och bestal henne i tysthet Dessa ömkligheter uppbragte
fransmännen. Bonapartismen förstår att skrämma dem.
Såsom en sådan skrämd nation återfinna vi dem under
Napoleon ELI. Vi hafva redan hos Lanfrey sett, att den förste
Napoleon företrädesvis stödde sig på sitt polisregimente. Fouché var
hans förste minister, hans statskansler. Nu kommer Delord och
visar oss i sitt verk, att äfven vid den tredje Napoleons statskupp
polisen gjort allt och att arméen blott utgjort liksom en
betäckning åt densamma.
Enligt denne sistnämnde författares framställning uppträdde
den återinsatta bonapartismen så obetydlig och futtig som möjligt
En gammal kammartjenare, som blifvit börsspekulant, en bankir,
en kapten och en löjtnant vid nationalgardet, några andra
obekanta personer, en tvetydig markis och skådespelaren Ligier vid
Comédie fran^aise utgjorde den första bonapartistiska komittén.
Den lista, som Persigny vid denna tid upprättade öfver prinsens
anhängare, var icke mycket talrikare eller intressantare. Hon
upptog följande personer: Besuchet de Saunois, general Sourd, öfverste
Laborde, fru Gordon (förut prinsens älskarinna), general Montholon,
Piétri, Pierre och Napoleon Bonaparte, Gabot, Dupont
(tobakshandlare), Thelin (tobakshandlare), Clapier (tapetserare), Forestier,
Omano, Labrugal (kolhandlare), Archambaud, Broulle (litograf),
Holtier (timmerhandlare), Devaux (skomakare), Coffier
(instrument-inakare), Lecomte, och en timmerhandlare, hvars namn man ej
känner.
Med denna stamtrupp började propagandan för det andra
kejsardömet. Den var ringa till antalet, men så rörlig, att den snart
visste försätta hela Paris och Frankrike i entusiasm för den store
kejsarens brorson. Vinutskänkningsställen, litograferingskonsten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
